Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FIOLFLICKA 51
en melodi. Men gubben Jakob stod
orolig med händerna framåtsträckta
liksom när man lämnat ifrån sig något,
som man är så rädd om, att alla ens
tankar hänga kvar därvid och man
helst vill draga det tillbaka åt sig genast.
Och åter låg den underbara fiolen
stum i silkesdukar på vinröd sammet,
och stråkens hvita tagel hängde slakt
och uppskrufvadt.
Gubben Jakob läste åter alla lås,
knäppte alla knappar och snörde alla
remmar långsamt och omständligt med
den förnöjda min, som den har,
hvilken nyss erfarit något oväntadt
från sin mest älskade, något
underbart, som gjort, att han känt sig
främmande för sin käraste och måst
dela den med en annan, men nu har
den igen stum och instängd i en låda
i säkert förvar, just som han vill ha
det — bara för sig själf.
Men ifrån den dagen bar Fiola på
en stor, djup kärlek till den ädla,
fångna fiolen.
Ofta trädde hon in till de två
gubbarna med sin barnsliga säkerhet. Och
till slut blef det en vana för dem, att
låta henne beundra deras skatter.
Och så blef det ”den svarta basen’’,
som visade henne, hur man kunde
frambringa en ton, bred som en
bärande brygga.
Men af den ädle Guanerius lärde
hon, hur man kan göra en gammal,
fattig melodi ung och rik igen, hur man
kan gifva de små svarta notpunkterna
en sjungande själ.
FJÄRDE KAPITLET.
”DET BLAÅ”’.
Alla, som bodde vid den gamla
gatan tyckte sig ha rätt till och liksom
del uti Fiola. Hon hade vänner, som
nickade till sig från många fönster och
dörrar. Hon hade hvarken far eller
mor. Men många fäder ströko henne
öfver håret med en hand, som ville
göra mycket för henne. Och många
mödrar talade om henne med det blida,
stolta tonfall, de hade för sina egna
barn.
Många voro de gamla fröknar, som
gärna velat gifva alla sina otagna kyssar
åt henne. Men Fiola hade sitt eget
lilla säkra, bestämda sätt att hålla bort
ifrån sig allt onödigt smek.
Med sina orädda, klara ögon
blickade hon sig in i allas hjärtan, och
hennes fiol gaf nya, fria tankar åt trötta
arbetsmänniskor.
n
I slaktare Bengts fönster ligga små
rosiga svin med trynet tryckt tätt mot
rutan. På marmorvåg väger slaktare
Bengt det röda köttet. Men i en annan
afdelning af butiken säljer hans hustru
fet ost med stora, gula porer, som gråta
hvar gång ett saftigt stycke skäres ut
ur dess gyllene, runda modersfamn.
Där hon står, ser man hennes stora,
starka ansikte som i en glänsande ram
af bruna korfvar. De hänga ned från
taket rundt om henne. Och taket är
så lågt, att de små blekt sammetsgrå
lefverkorfvarna smeka hennes panna,
när hon lyfter upp hufvudet.
Hennes stora händer ha hela dagen
arbetat och sålt. De ha dykt ned i salta
köttets skarpa lake och fångat upp ur
bunken de drypande mörkvioletta
köttstyckena. De ha handskats med
jättelaxens skära prakt och in i kalfstekens
bleka kött ha de skurit med spetsiga
knifvar. De ha vägt ut smör och räknat
böcklingar med rygg af koppar och buk
af silfver. De ha knutit hop paketer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
