Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 CECILIA
ANDRA KAPITLET.
Beda gick och dammade hos fru
Lenah Ström på Östermalm. Sömnen
satt ännu kvar i henne som ett
obestämdt missnöje. Hon kunde aldrig
vänja sig att stiga upp om morgnarna,
men här gick det ju inte an att ligga
— dels vaknade den minste, ”pysen”’,
klockan sex och började kvittra och
röra sig i sin vagn och dels gick det
ju i alla fall inte an att ligga länge
här, där hon ”gick frun till handa’"’.
Pysen var ändtligen klädd — medan
han satt vid sin välling hade Beda
fullbordat sin toalett. Det hela var
bullersamt och otrefligt, Netta rakade argt
i kaminen och Kurt klampade omkring
för att komma i väg till skolan —
morgnarna voro alltigenom liksom en
förspilld gåfva. Hemma fick man vakna
långsamt, fick te på sängen, slapp tala
till någon och fick ostörd läsa i en
roman medan man klädde sig.
o Men fru Ström hade inte de
vanorna ens själf, trots sin fetma och den
luxuösa doft af poudre de riz, som
alltid omgaf henne. Nu gick hon redan
i salongen och vattnade blommorna.
Hennes stora, hvita, välvårdade
händer pysslade bland växterna, hon nöp
bort ett blad här och där, klippte och
ansade och vattnade. Hennes blommor
voro makalösa. Hon rörde sig litet
ovigt, hon hade också bara tofflor på
och intet snörlif under den violetta
morgonrocken. Men på de hvita
händerna blixtrade juvelringarna, där
guldet var som en smal tråd, så att man
bara såg stenar i mängd.
Ofrivilligt blef Beda noggrannare
och mera beskäftig, medan hon
väntade på ett tecken hurudant humöret
var i dag. Fru Ström gnolade:
WENDEL
”God morgon, lilla snopp, är du
redan vaken?”
Gudskelof, hon var vid godt lynne!
Beda fylldes af glad och underdånig
tacksamhet och damningen af de tusen
småsaker, många ganska dyrbara, som
fru Ström ägde i behållning —
förutom ett säkert placeradt kapital — från
sitt präktiga köpmanshem, där hon nu
sedan tre år var änka, gick nu med
mera verklig fart och intresse.
Under småprat, i den välvilligt
ironiska ton som var fru Ström egen,
gick det husliga morgonarbetet undan
tills de båda damerna sutto vid
frukostbordet — smör, bröd, ett par ägg, te
och en liten varmrätt, i ett behagligt,
ombonadt och varmt hem.
Men nu nalkades dagens kritiska
stund för Beda. Till det yttre var hon
samma lydiga, tjänstvilliga flicka som
alltid, men leendet i det ännu mjuka
barnansiktet blef forceradt och färgen
steg på kinderna. Beda kunde kallas
söt, men då skulle man ändå vare
generös. Det fanns intet fel på
hennes ansikte och nätta figur, det ljust
bruna håret vågade sig svagt öfver
pannan, men var inte stort eller
särdeles glänsande — det sista kanske
mest beroende på att hon i
barnkammaren, där hon låg om nätterna, inte
fick det tillfälle att vårda sin person så
i detalj som behöfs för att alla
företräden skola komma till sin rätt.
Ögonen voro blå med ett godt och
pålitligt uttryck, munnen söt men näsan
trivial: en tämligen vanlig flicktyp med
ett ord, sympatisk utan att vara
lockande men med något afbedjande
mjukt, som stundom väckte en
utomståendes välvilja. Det bästa hon hade
voro händerna, ett par små, starka
välformade händer, fast de nog också nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
