Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE 69
diner men utan allmogebonader eller
tallrikar på väggarna. På bordet stod
en vacker, vårljus bukett af nyss
utslagna fastlagsris och skära tulpaner;
skifvor voro i bordet, ty det skulle bli
tämligen många gäster. Frun i huset
hjälpte själf till. Hennes vackra, lifliga
ansiktet med det moquanta draget vid
näsvingarna hade ett gladt och belåtet
uttryck i dag — men man såg annars
att hon var mycket journaligre. Hon
bar en åtsittande klädesklänning med
handsydda spetsar, som hon själf
förfärdigat och som voro ett vittnesbörd
både om att hon hade godt om tid
och att hennes lätt nervösa lynne inte
tillät henne att sitta med händerna stilla
i knät. Hon sjöng med en pärlande
klar stämma medan hon med snabba
gester placerade ut servetter och
syltsaladierer.
”Så där ja, nu får det vara bra.
Är det inte fint, Enma?’” vände hon
sig till hjälpredan. ”Och hvad tycker
Emma om min klänning? Är jag bra
i håret? ”
Hon vred sig rundt ett tag och
Emma, som höll af sin förra fru och
fått bistå henne med råd och dåd
mången gång, lät höra ett beundrande
mummel, som var afundsfritt äkta och
varmt.
”’Ja, nu ska Emma bjuda omkring,
fru van Reeh först ena gången och fru
West andra gången — sen gå vi vidare
raden utför, utan att hoppa öfver
någon, det blir bara besvärligt för
allihop. Är kaffebrickan i ordning
därinne, med likörglasen? Så ska Emma
ta med sig hem en bit fågel åt sin
pojke och litet drufvor, det blir alltid
öfver — —"
””Tack, goa lilla frun, ” neg Emma,
men fru Lebrun fortsatte i samma
andetag :
"’"Ja, för resten så vet jag att Emma
inte tar en smul af eget bevåg. Jag
ska gå ut i köket och säga till Kristin
att hon lägger in det Emma skall ha
med sig.”
Emma, som aldrig kunde lära sig
att lägga bort sina förtjusta tacksägelser
för minsta småsak, följde husets fru ut
i köket och medan de ännu ordade om
hvad Emma skulle få ta med sig som
förtäring till man och barn, hördes
advokatens nyckel i patentlåset.
Hans hustru flög honom inte till
mötes, men de växlade en
äktenskapligt vänlig hälsning och fru Maud fick
en van kKyss hvar det träffade — denna
gång på hakan. Advokaten gnuggade
belåten händerna, allt var som vanligt
korrekt och i ordning — hans hus var
utmärkt skött, hans hustru vacker och
vänlig, hans advokatbyrå — West &
Lebrun — gick briljant, utan slitningar
med den något äldre kompanjonen,
hans mat var vällagad, hans karriär
betryggad. För ögonblicket fattades
ingenting i hans lycka såsom svensk,
välbärgad äkta man och medborgare.
”Du tar fruarna på hvar sida,’”
sade fru Maud, ”och jag får väl ta
Kristian West och Balle ?”
”TJa, och bredvid Balle placera vi
Magda, hennes ögonklatschar ska pigga
upp Oleballes” blaserade manér,” sade
advokaten. ”Edberg får ta fröken
Bloch — —" .
Vid orden om Magda och
”Oleballe”, kamratnamnet på docenten
Olof Balle, drog ett flyktigt leende
öfver fru Lebruns ansikte. Inte något
vackert, öfverseende leende utan med
en tillsats af hån, som skulle ha
förfärat henne, om hon just i den
sekunden fått se sig i spegeln, ty det kom
en linje kring munnen att plötsligt skära
sig skarpt i hyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
