Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 GUSTAF
lyckats somna, och då hade Hulda
passat på och springa bort till Rappels
för att i sista stund få vara med på
ett hörn.
”"Så när jag kom till porten, och
hörde, hur ni lefde om, ja, käraste ni
— så flög det i mig, att jag skulle
’skrämma er. ett litet grand — på skoj !
— Hon blef allvarsam, när hon fick se
Algot Bertilsson; han var sig inte lik.
”Ett litet grand — ja!” återtog
Rudolf harmset.
”Jaa — neej, fy, fy, Hulda!
snyftade Dorotea.
”Ja, vet du, det hade jag aldrig
trott dig om,’”” bannade Erika, alldeles
porslinsblek i sitt docknäpna anlete.
"Man ska inte vara så förfasligt
ängslig, bara, ” sade Herbert Korvett;
han var redan på sin post igen, tätt
intill den stackars Dorotea, som nästan
ULLMAN
halflåg öfver bordet, upplöst i
hysteriskt tårflöde. Hennes hand hängde
fångad i hans.
"Ni får väl ändå förlåta mig,” bad
Hulda; den långa, litet karlavulna
flickan, såg med lifliga, ärligt sorgsna
ögonkast från den ene till den andre
rundt det störda sällskapet.
”Ahja, naturligtvis,” försäkrade
Herbert i munter ton —’” och nu
plockar vi fram punschen igen och dricker
Huldas skål!”
"’O, nej, Herbert! svarade
Dorotea med en hjälplös, tiggande röst;
man kunde gissa, att hon ändå skulle
lyda...
""Vi går nu. Tack för i kväll ” kom
det doft bortifrån dörren, och
syskonen Bertilsson lämnade salen. Lille
Rudolf följde dem ut på trappan. Det
lät som en afbön, hans: godnatt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
