Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Borta! Borta med allt sitt pick och
pack. Judens mössa har hon lämnat
tillplattad på sätet.
”’Jo, jo,” säger reskamraten med
världsvis min. ”Den var allt af rätta
sorten. Hon kunde hon!”
- Förgäfves besvär jag honom, att
han måtte förklara sig. Hvilken sort?
Hvad kunde hon för slag? Omöjligt!
Han bara upprepar sina dunkla satser
och ser mycket dum ut och sträcker
ut sig på soffan.
”Det var ett mysterium "!” utropar
jag.
”Obegripligt, he? Nå, då var det
väl åtminstone en smula poesi. He?”
Han grinar dumt och somnar. Och
honom har jag bjudit en god cigarr!
Sof du, skallige man — jag tänker inte
ge dig din mössa.
HJALMAR BERGMAN
Vi rulla fram genom mörka natten.
Mörka natten, mörka natten upprepa
hjulen som ett aldrig aftagande eko.
Jag tänker på flickan. Den växande
sömnlusten dämpar min nyfikenhet.
Men jag har en obehaglig känsla — en
känsla af att ha burit mig skamligt åt.
Jag tänker på flickan, som nu
är ensam i mörka natten och gråter.
Och gråter — och gråter, upprepa
hjulen.
Nu är jag mycket nära att somna.
I sista ögonblicket får jag ett ädelmodigt
infall. Jag sträcker mig efter judens
mössa. Och erinrande mig att vi alla
äro bröder och systrar i en grym, af
sorg och faror uppfyl’d värld, lägger
jag den varsamt öfver den sofvandes
kala stackars hjässa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
