Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBAFNINGAR
meddelas, hvilken bär en alldeles särskild
prägel. »Vid Längemåla järnvägsstation
i Kalmar län hördes kl. 11,21 (således
tidigare än Skagerracksskalfvet) två tunga
underjordiska skott tätt efter hvarandra.
Samtidigt förnams ett brak, som om ett
stört träd brutits af, och omedelbart därpå
skakade huset.» Beskrifningen är så
målande, att man ovillkorligen ledes på den
tanken, att någon dislokation inom
berggrunden försiggick alldeles i närheten af
platsen. Från närbelägna ställen hafva
också meddelanden ingått om samtidigt
kända två starka stötar med åtföljande dän.
Det skulle leda för långt att ingå på
vidare detaljbeskrifningar öfver andra rätt
intressanta erfarenheter från denna för våra
förhållanden storartade naturföreteelse.
Erinras må blott att jordbäfningen kändes
tämligen starkt äfven i Stockholm, inom
hela östra och södra Sverige samt åt norr
uppåt Dalarne, Jämtland, Medelpad och
Helsingland.
Öfver Sveriges gränser gick skalfvet ut
öfver större delar af Norge, där det
särskildt inom gränsområdet uppträdde med
samma styrka som i Sverige. Vidare
fortplantade det sig öfver större delen af
Danmark, gick öfver Östersjön och
förspordes på dess kust från Stralsund,
Greifswald och Stettin till Königsberg, Riga,
Dorpat, inom sydliga Finland samt
slutligen äfven i S:t Petersburg.
Det makroseismiska skalfområdet, eller
den del af jordytan inom hvilken
jordskalfvet varit uppfattbart för människans
direkta iakttagelseförmåga, omfattar mer
än 12,000 kvadratmil. Därjämte har det
mikroseismiskt inregistrerat3 vid alla
mellaneuropeiska seismometerstationer ända
ned till Laibach i Österrike samt
öfverskridande Alperna gifvit sig tillkänna på
seismograferna i Pola, Padua, Pavia samt
till och med vid Ischia invid Neapel.
Vid Europas sydligaste station — Catania
— jakttogs dock icke någon rörelse på
131
seismografen. Åt söder iakttogs sålunda
denna vår största jordskakning
mikroseismiskt på ett afstånd af nära 300 mil
från utgångsstället. Åt öster har det
slutligen registrerats på seismografen vid
Irkutsk, som ligger öfver 500 mil från
Skageracksområdet.
Enligt den af Rossi och Forel
uppställda skalan för beteckning af
jordbäfningarnas styrka, hvilken är uppdelad i
10 grader, kan detta jordskalf. inom
västra Sverige och östra Norge, utmed
Vättern samt på några enstaka mindre
områden betecknas med siffran 8, medan det
inom Sveriges mellersta och östra delar
föröfrigt nådde 7 och 6. Vid östra
kuststräckan samt på Gottland uppnådde
skakningen siffran 5 för att på motsatta
Östersjökusten gå ned till 4 och därunder.
k
Vid ofvanstående redogörelse hafva
de förnämsta brottlinjer, efter hvilka,
jordskalfvet fortplantade sig, angifvits från
Skagerrack till Vättern. Till dessa
»habituella stötlinjer» inom västra Sverige
sluta sig vidare några andra, om hvilkas
tillvaro vi tid efter annan påminnas
genom de utefter desamma timade
jordskalfven.
Förflytta vi oss först till Norrland,
träffa vi utmed norra Bottenhafvet på
både svenska och finska sidan ett
utprägladt jordskalfsområde med tämligen täta
skakningar. Såsom ett exempel på
sädana förtjänar särskildt att ihågkommas
det jordskalf, som inträffade härstädes på
midsommarafton år 1882, då detta i
styrka kommer närmast 1904 ärs skalf i
södra Sverige, om det också på längt
när icke hade samma utbredning som
detta.
Den 15 juni inträffade ett förskalf,
som kändes i Luleå och åtminstone 7
mil uppåt älfdalen, i Piteå, Öfver- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
