Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBAÄAFNINGAR
gått snabbare (Neder-Kalix 15, Piteå 16,
Luleå 20 sekunder). Söderut inåt land
har det däremot tagit i anspråk omkring
2 minuter, hvaraf dock större delen
fallit på det före och efter skalfvet hörda
dånet, som föreföll ungefår som då man
åker fort på en stenlagd gata.
Finska uppgifter afspegla ännu
tydligare jordskalfvets symetriska utveckling,
då det heter, att dånet liknade i början
skramlet af kärror, ökades till åskdån
och bortdog som bullret af en spinnrock,
eller att det började som ett sus likt
dånet af en fors och växte till ett starkt
buller, sådant det förnimmes i en kvarn
eller i en större fabrik.
Det finnes äfven uppgifter, att
jordbäfningen börjat med starka stötar,
liksom Jödfverbufvud uppgifterna i detaljer
variera på ett sätt, som naturligtvis icke
alltid berott endast på iakttagarnes olika
uppfattning. Vil dånets upphörande,
heter det från ett ställe på finska sidan,
förnams, då man lade örat mot marken,
ett ljud sådant som uppstår då vatten
slås på en het sten, likväl mycket
hårdare, och emellanåt hördes såsom om
man hamrat med stora släggor.
Om skalfvets styrka kan man göra
sig en föreställning, då man hör
iakttagelserna på flera ställen. Husen kändes
skaka som fartyg i stark sjögång.
Taflor svängde på väggarna som pendlar, dörrar
. slogos upp, i Sangis föllo skorstenar
ped, klockstaplar vacklade af och an, träd
syntes böja sig som bågar och marken
syntes gå i vågor Hafvet visade äfven
oro och båtarna i Kalix Iugna älf gungade
som i en fors.
Ett annat jordskalfsområde med
habituella — stötlinjer finnes inom området
mellan Sundsvall och Umeå, som synes
vara en utpräglad seismisk zon med
ganska täta jordskalf.
Äfven Helsingland inom <området
Söderhamn— Hudiksvall intill Kilafors—
133
Ljusdal har att uppvisa ett rätt stort
antal själfständiga jordstötar.
Jordskalfslinjen kan vidare dragas nedåt Gaäfe.
Man skulle kunna tänka sig, att denna
utpräglade seismicitet inom hela den
norrländska kusttrakten står i något
intimt samband med den nuvarande och
ander närmast gångna geologiska tid
pågående landhöjningen på bottniska
kusten. Denna höjning står sannolikt i
sambänd med spänningen inom
jordskorpan vid den fortfarande pågående
bergskedjevecklingen; och som vi förut hafva
sett härleder den moderna seismologien
jordbäfningarna från denna veckning och
de däraf resulterade dislokationerna.
Inom södra Sverige visar
jordskalfsstatistiken, förutom på de redan
omnämnda stora dislokationsområdena som
berördes af jordbäfningen 1904, äfven på
några andra stötlinjer.
Den 2 febr. 1879 iakttogs på
åtskilliga ställen inom trakten mellan Mälaren
Bråviken, Vättern och Vänern ett för
våra förhållanden temligen betydande
jordskalf, som hade sin största styrka i
sydvästra Södermanland. Såsom man finner
af terrängförhållandena i denna trakt,
framgår längs Bråviken en remna, som
därifrån med näågon böjning fortsätter
väster ut genom större delen af
Östergötland. På norra sidan af remnan är
berggrunden högre än på den södra.
Denna förskjutning är af gammalt datum,
men det är tydligt att förskjutningar
ännu i smått kunna fortgå i våra tider,
och det är högst antagligt att
jordskalfvet alstrades genom en sådan utefter
denna linje, som således bör inrangeras
bland våra svenska habituella stötlinjer.
Ett jordskalf, som inträffade den 5 mars
1877, hade ungefär samma utbredning
och antagligen samma orsak.
Äfven Skåne har sina återkommande
jordskalf, hvilkas orientering går utefter
de inom denna provins kända
förkastnings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
