Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( (u)-.] v &_61%3 (
”
vo0
A
FA n
SSS
SJ
C
å
å
MÄLARBRÖDERNA.
ar SIGFRID SIWERTZ.
YW n solstråle letade sig genom
$ den — lilla dammiga = och
ed spräckta rutan in i buren
med påfåglarna. Tuppen blinkad2?
sömnigt, sträckte sina grå och fjälliga ben
långt ifrån sig, drack ur vattenhon och
klef så gravitetisk utför den långa
trappan. Nere på sandplanen stannad?
han, sköt fram sin blå, glänsande hals
och höjde i junimorgonens bleka
stillhet sitt långa, gälla rop: Det är jag,
det är jag!
Så flög han ett tag upp på de
gamla kanonerna med kedjekulorna vid
terrasskanten. Därifrån styrde han förbi
det runda lusthuset med kopparflöjeln
ned i blomsterrabatten bland narcisser,
tulpaner och knoppande ringblommor.
Efter något krafsande lockades han af
en solfläck på verandans marmorzsrad?2
furupelare och tog trappan i några
flaxande skutt. Ett fönster var lämnadt
öppet. Han hoppade in och släpade
sin långa, rasslande stjärt öfv2r
salsgolfvets kvistar och spikhufven. Inte
förr än i salongen stannade han och
pröfvade betänksamt dess mjuka, gröna
matta med foten ...
Något rörde sig framför honom
med samma vaggande och mjuka
halssvikt som hans egen. Han lyfte
hufvudet och utbredde långsamt, med en
underlig djup darrning stjärtens
bölje
Cor ultimum moriens.
skiftande sagoprakt. Men samma
skönhet lyfte sig täflande emot honom,
och det stirrade som af stora,
glänsande fiendeögon ... Då sänkte han i
plötsligt raseri sin hals och rusade
fram och högg näbben — i de
förnicklade kakelugnsluckorna.
Leonard Swedelius vaknade af
skrällen och klef .genast ur sin säng,
ty han var en lättsöfd och morgonfrisk
gammal man.
Han schasade ut den befängda
påfågeln och småsvor öfver pigan, som
glömt att stänga fönstret.
Så såg han på barometern och
minimitermometern. Skönt, det hade inte
varit nere till mer än fem grader på
natten! : Nattfroster voro inte bra för
tobaken.
Han klädde sig smågnolande, som
vanligt i svarta kläder, ty han hade en
stor släkt, och folk dör ju alltid undan
om våren ...
Så stod han på verandan och
skuggade med handen för det sneda och
bländande ljuset. Där låg nu hans kära
gamla sjö och halfsof, dåsigt blinkande
genom morgondiset. På himlen radade
lätta, hvita sommarmoln upp sig till de
första stroferna i dagens stora epos.
Långt borta i öster sväfvade spetsen af
Riddarholmskyrkans tornspira i det
blå, och midt öfver vattnet låg det hvita
slottet inne i sin vassvik, till hälften
doldt af stora, rundade ekkronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
