Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Det lät som en hel salva revolverskott,
då de smällde i scengolfvet; utan att ta
minsta skada rullade de märkliga äggen
fram mot rampen. Emil Strömberg var
en af de agerande. Han hade nyss förut
förbjudits att göra några tillägg i sina
roller; nu kunde han inte låta bli att
fråga, hvad det där skulle föreställa för
slags ägg.
”Det skall vara hönsägg, ”
förkla” rade en medspelare.
”Då är det åtminstone inte något
af mina tillägg,” blef repliken.
Nu kommer soppan.
Paul Jonze, fot.
Diverse dryckeskärl, användes i Hugenotterna,
Den vilseförda m. fl.
”Skall det vara redd soppa eller
julienne,” frågar kyparen liksom han
frågade i ”Man kan aldrig veta”. Det
lönar inte att vi fundera för länge på
den saken; bestämma vi oss för redd
soppa, få vi utspädd pilsnerdricka och
bestämma vi oss för julienne, få vi
också utspädd pilsnerdricka — det fingo
åtminstone artisterna i den pjäsen. Skall
det vara riktigt gentilt, få vi kanske
utspädd pilsner i stället, och slår
teaterns rekvisitör på stort, så vankas det
kanske vinkallskål, men därmed äro
också teaterkökets resurser uttömda.
Fisken bäres in. Den ser riktigt
” din
SCENEN SOM RESTAURANT
läcker ut, hvit i köttet och med
majonäs till. Åter samma bedrägeri. Vi
ana oråd, redan när vi skära i den
och finna att den saknar hvarje
tillstymmelse till ben; när vi fått biten i
munnen känna vi, att det är hvetebröd
med grädde på. Kanterna äro
borttagna och inkråmet tillskuret i fiskform
och sedan kan anrättningen lika väl
gälla för lax som för slätvarsfilet. Vi
börja förstå, hvarför skådespelarna
alltid ha så dålig aptit på scenen.
Kanske ni föredrar en hummer i
stället för fisken? Den där hummern
är tydligen bara skåderätt: den är af
gips, och titta vi närmare, se vi den
hvita gipsfärgen titta fram ur
sprickorna. Men här är åtminstone en med
riktiga skal; vi öppna den och finna
att den i lifstiden måtte fört underlig
diet : hela hans inre är fullstoppadt med
en fyllning af banan.
Vi hoppa öfver mellanrätten, som
publiken tar för någon
gåslefveranrättning, men som vi afslöja som
pepparkaksskifvor, och sätta vårt hopp till
steken, som just nu serveras.
”Jag känner mina
pappenheimare,” utropade en gång Svante
Heinför en präktig teaterstek. Vi
känna inte ännu pappenheimaren, men
det kostar oss inte stor möda att
öfvertyga oss om att steken verkligen är af
— papp. Undantag kunna förekomma:
i ”Jeppe på Bjerget” skafver
Beckström verkligen på en riktig höna och
kastar sedan det afgnagda skrofvet
ifrån sig. Men i de flesta fall äro
stekarna endast attrapper. Hvarje
teater har sin lilla visthusbod; uppe i
Operans öfversta våning finnes bland
effekter af tusen slag — vapen och
möbler, Johannes döparens hufvud och
skeppet i Flygande holländaren,
lek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
