Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FIOLFLICKA
— — Du har ju också sett dem och
du känner ju många af dem —
musikerna. De flesta ha nött rock, förstås.
Och trötta se de ut och böjda gå nog
många, ju äldre de bli — — Men har
du lagt märke till ögonen, Fiola? Där
kan lysa som en glimt ibland. — Det
är musikerns rikedom midt i
fattigdomen. — Den glimten fmns inte att
få för pengar, den — — —
TÖLFTE KAPITLET.
”MUNDER HIMMELENS ALLA
STJÄRNOR” ...
När de först snöflingorna började
falla fladdrande tunna, osäkra och
ovana och vattnet drogs samman af
första kylan och det spanns däröfver
en bristande skör ishinna, liksom när
ett öga börjar blifva skumt och blindt
— det var då, som Fiola fått brefvet
från Petersburg, hvilket gjorde, att hon
sedan reste. Det var inte för att studera
nu som förra gången till Paris, utan
för att på egen hand pröfva på, hvad
hennes konst dugde till på allvar.
Därför sof Pim ingen natt mer. Och
där han satt med lupen i ögat, uppflugen
på den höga stolen i sin
urmakarverkstad, kunde han ibland öfverraska sina
händer med, att de ej arbetade. Icke
med ett ord hade han bedt henne att
stanna. Hon var icke !ycklig här mer,
sedan hon kommit hem från Paris. Det
hade ej varit svårt att märka. Det var
så många om det lilla, som fanns här
hemma af musik. Några lektioner för
nedsatt pris, och några uppträdanden
på välgörenhetssoaréer och
arbetarföreningar — det var allt, som fanns
att få.
24.
hade den lilla Fiola talat.
363
”När jag blir stor, då skall jag bli
en artist med namn och rykte. Och då
skall jag spela i alla länder och
förtjäna och bli rik, så att morbror Pim
skall få eget hus och åka i vagn och
bara hvila sig hela dagen” — — — så
Men den
vuxna Fiola satte förgäfves in annonser
och skref bref till impressarier och
orkesterdirigenter. Och det var då det
uppenbarade sig, det underliga, att
vägen till rykte hette ”protektion” och
”pengar” och ”tillfälle att uppträda”
var något, som måste betalas. — Men
Fiola hade ju intet af allt detta.
Sådant kunde naturligtvis inte
förstås af ”den gamla gatan”. Den enda,
som kunde ha förstått det —
”Kattjungfrun” — hade dött, medan Fiola
var i Paris. —
Det var alldeles klart att något måste
hända, som vände allt dit det skulle
vändas. ”Den gamla gatan” liksom
fordrade det af henne. Hon kände det
och hon led därvid. Ty hon ville ju
uppfylla allt, hvad ”den gamla gatan’”
hade rätt att vänta af henne.
Och det var då, som brefvet kom
från Petersburg.
Inte ett ord lät Pim undfalla sig,
som visade, hur sorgsen han var ända
in i sin själ, öfver att Fiola reste bort
till det främmande Jlandet.
Han packade själf in hennes noter
och han försökte gnola därvid för att
bedraga både sig och henne.
Men Fiola såg nog, hur det stod till
med honom — — ”’Jag kommer ju igen,
morbror Pim — — var inte ledsen. Och
då skall jag vara en artist med namn
— — Du, käre morbror Pim — —"
Det var natt redan, när finska båten
lämnade Stockholms hamn. Stadens
konturer smälta osäkert öfver med
him
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
