Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 CECILIA
sade med en lätt duns mot väggen och
svängde sedan fram och tillbaka.
Nattlinnet prasslade om Beda, där hon
flydde genom korridoren.
Nu kom det med ens ett blixtljus i
tamburen af en blindlykta, karlen som
höll den, fick syn på telefonluren, som
ännu rörde sig.
”Djäflar anamma, vi är upptäckta, ”
röt han och i ett nu var den andre
därute.
Som Beda dunkelt känt blef deras
första impuls ursinne, när de
uppfångade en hvit flik som försvann i
köket. Med en rörselse som en vesslas
språng satte den ena efter, den andra
stod en sekund häpen, tog ett tag i
byxlinningen för att dra upp den öfver
svångremmen och nu ekade också hans
steg i korridoren.
”Hjälp mig någon, någon enda,
hjälp mig någon,” kved det i Beda,
men hennes fötter voro snabba och
innan hon försvann genom köksdörren
hade hon ryckt åt sig en nyckel från
en spik bredvid den. Så ut, öfver
farstun, uppför halftrappan till
piskbalkongen, herre jesus, hjälp mig
någon, nyckeln i låset, å, nu kan jag inte
mer, dörren upp — och när ett slag
dånade på dörren låg Beda i säkerhet
innanför, hopkrupen och skakande på
cementgolfvet.
Och där låg hon ännu, när
advokaten Lebrun lyfte upp henne. Då hon
hörde att dörren bröts upp, var hon
inte rädd längre, bara slö, och frös så
att händerna famlade och skakade i
luften. När advokaten bar henne in
brast hon i skratt, hon vred sig i
skrattkonvulsioner tills det haft sin tid och
hon blef lugnare, fick vin och blef
insvept i filtar.
WENDEL
Fru Lebrun stod lutad öfver henne
med tårar i ögonen.
”Kära lilla Beda, en sådan modig
flicka du är,” sade hon.
Och så grät hon och så grät Beda
tills de fått hämta sig och man kunde
berätta hur slutet gått till.
Det var enkelt nog. Telefonisten
hade verkligen blifvit klarvaken och
förstått att det var fara på färde,
apparatens nummer fick hon ju och det var
ett ögonblicks verk att underrätta
polisen. Som polisstationen låg endast ett
kvarter därifrån rusade tre konstaplar
i språngmarsch till huset i fråga, i
porten — som naturligtvis varit öppen,
fast inte Beda haft sans att tänka på
det — stötte de ihop med ett par magra
och seniga apachefigurer, som drogo
knif, men blefvo öfvermannade med en
viss svårighet.
Advokatens hade varit på
Djurgårdsbrunn med ett par vänner och
sedan gjort en åktur i den fridfulla
äkta nordiska vårnatten och då de i
sakta mak kommo vandrande förbi fru
Ströms port, blefvo de varse att där
var ett uppträde. Trots sin frus böner
lät advokaten sina manliga instinkter
råda och när ytterligare en konstapel
kommit till undsättning, skyndade han
upp för att se hvad som blifvit af Beda.
Våningen var tom, salen i en
fruktansvärd oreda, men silfret i behåll.
Ett par af de vackraste växterna lågo
brutna på golfvet, fru Ströms italienska
vin stod på bordet och Bedas bädd
var ännu ljum.
Fru Mauds första ingifvelse var att
se efter om Beda låg krossad på
gården, men när det gudskelof inte var
fallet, fick hon en ny ingifvelse, ett
sådant snabbt, träffsäkert hugskott som
endast en kvinnlig hjärna får. Och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
