Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGEL BLåÅ
går. Men Anjuschka hade i dag fått en
lekkamrat, det var en annan liten flicka, och
de drogo beskäftigt en dockvagn och voro
mamma och tant åt dockbarnet. Hon hade
alltså ingen tid för Jacques; viktigare saker
stodo på.
”Hur går . det med hemresan,
Anjuschka?” frågade han, men hon hade inte
tid att svara honom.
Modern sade:
”Vi resa mycket snart. ”
”Det blir tomt efter er, ” sade Jacques.
Åter kände han inom sig detta lugn,
som hon ingaf, och han återtog, i sitt
begär att visa henne tacksamhet:
”Jag kommer inte att glömma er,
madame. Utan att ni vet det har ni gjort mig
godt. Tro inte att jag är sentimental eller
öfverspänd. Jag vet, att jag kanske icke
skulle tänkt som jag gjort dessa dagar,
om jag inte träffat er och er lilla dotter.”
”Det är möjligt, ” sade hon, ”hvad vet
man! En syn; ett möte, allt ger oss nya
impulser. Men om impulserna äro goda,
det kommer an endast på oss själfva.’”
”Tror ni?” sade Jacques. ”Hvad ni
talar medvetet om allt.”
På detta svarade hon ej.
De drefvo långsamt i skuggan. I dag
bar ryskan ingen bok, endast ett ljust
parasoll. Barnen följde dem lekande.
Från en sidoallé kom en ensam kvinna
gående och sneddade framför dem öfver
deras gång. Det var Joanna. Hon såg
förströdt och instinktmässigt upp, men
när hennes ögon därvid föllo på Jacques,
hejdade hon sig en sekund, och han märkte
att hon skiftade färg. 9Strax därpå hade
hon dock återvunnit fattningen och gick
vidare, endast med en böjning af hufvudet
besvarande hans hälsning.
Det var hon; där var hon. Hon ser
tunn och ensam ut, hvad det smärtar
honom! Han kan ej stanna här längre, med
417
ens är allt förvandladt. Hvem går han
här med? Denna främmande kvinna.
Som. i en dröm. Men redan långt borta
ilar Joanna vidare, hon skyndar ännu
mera nu än nyss; då tycktes hon icke ha
så bråndtom.
”Förlåt mig, madame,” säger han,
behärskande sin röst, ”jag måste lämna er
nu. Jag måste...jag har ej tänkt på ...”
”Godt,” svarar ryskan endast blidt
och ler, ”farväl; Anjuschka, säg farväl. ”
Så springer Jacques efter Joanna.
Hennes syrenhatt syns långt borta. Han
springer, och när han kommer närmare,
hör hon det och stannar; hon får se
honom och skiftar åter färg.
”Är det du, Jacques? Sprang du?”
”Ja, Joanna, ja. Du sökte mig i går
på tidningen.”
”Jag trodde...”
”Men jag var inte där. Hvad det har
gått många dagar. Hvad ville du mig?
- Du kunde ju ha kommit hem, du har ju
ännu kvar nyckeln. Inte är du rädd för
mig?”
”Du var så vred sist, Jacques,” säger
hon och hennes mun darrar litet. Så
nervös hon är, och beständigt skiftar färgen
på hennes smala kinder, som äro ännu
smalare än förr.
”Hvarför sökte du mig i går ?”
”Jag vet inte.”
"Vet du verkligen inte? Då vet jag,
Joanna. Du ville se mig, trots allt, och
säga några goda ord, som du hoppades
finna iI sista minuten; var det så?”
”"Kanske,” sade hon, men hennes
ögon voro icke med.
Jacques återtog:
”Det är kanske heller inte så. Hvad
inbillar jag mig? Jag glömmer att du
funnit en annan. En annan. Jag har ändå
tänkt på det hvar dag — ibland har jag
trott att det inte var sant. Vi ha det svårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
