Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÄREN
boktryckarn och slog näfven i bordet.
"Här hjälper inga lärda fasoner!
Sanningen framför allt! Lärarn var konfys.
Kan herrarna gissa hvarför? Han kände
igen främmande människor!! Han hade
sett dem förut! Det hela är en dröm!
sa han. Jag kan svära på, sa han, att
jag har sett alla dessa människor förut,
men han kunde också svära på, att de
inte hade sett honom. Hvad säger
herrarna om sådant?”
Alla skrattade, och när de skrattat ut,
sade boktryckarn:
”Ja, jag skrattade också. Det var det
- enda en klok och förståndig människa
kunde göra. Nå, urmakare, ser du nu”?
Hvad tycker du lärarn nu är värd?
Ingenting! Inte så mycket som du! Du
är visserligen litet dum, men du är i
alla fall klok. Men han är galen. Spritt
galen! Så galen, att han när som helst
kan buras in. Ser du det nu då?” sade
boktryckarn och svällde upp af glädje och
stolthet.
"Nej,” sade lärarn, ”jag måste allt
förklara mig.”
”Det behöfs! sade bokt’ryckarn. ”Det
behöfs mycket, mycket!”
””
”Jag kom på gatan,” sade lärarn, ”och
- där var fullt af folk. Då hände mig
någonting, som förmodligen har händt många
fler än mig. Jag såg nämligen en herre
framför mig, som jag kände igen. Jag
gick fram till honom och uttryckte min
glädje öfver att återse honom. Men han
stirrade på mig och sade: förlåt, det måtte
vara något misstag, jag vet mig inte vara
bekant. Då frågade jag: är det inte den
och den? Nej, visst inte, svarade han,
mitt namn är så och så! Då måste jag
naturligtvis be honom om ursäkt, och
det hela var ytterst obehagligt. Men det
egendomliga kommer nu. När jag hade
gått en stund, såg jag helt plötsligt ännu
465
en bekant. Hade jag nu varit klok, eller
hade jag bara anat, hvad jag var utsatt
för, skulle jag naturligtvis ha varit
försiktig. Men jag tänkte uteslutande på det
besynnerliga i mitt misstag. Därför
skyndar jag också fram till den andre och
slår honom på axeln och ämnar just
berätta mitt lilla äfventyr. Då tittar han på
mig, och nu ser jag, att jag för andra
gången tagit fel. Han trodde förmodligen,
att jag inte var klok, eftersom jag bara
stod och stirrade på honom, och han
lyfte på hatten och gick sin väg. Men
nu blef jag fundersam. Hvad i guds namn,
tänkte jag, vill detta säga? Jag såg mig
omkring, och då upptäcker jag — ja,
hvad tror ni? Alla dessa obekanta
människor ha bekanta ansikten!”
”Hör!” ropade boktryckarn.
”Jag visste inte, hvad det skulle
betyda,” sade lärarn. ”Och jag vet det
inte än.”
"Hör!
"Men du, ” sade lärarn och vände sig
till redaktörn, ”du, som är en erfaren
man, kan du möjligen säga, hvad det
2,99
var 7
Redaktörn började försiktigt att klia
sig i sitt finniga skägg och svarade till
sist:
”Den enda förklaring jag kan tänka
mig, är den, att du nu lefvat så länge,
att människoansiktet trängt fram genom
de olika typerna. Du har förmodligen
sett så många ansikten, att de
gemensamma dragen förvirrat dig.”
”Alldeles riktigt! utropade
urmakarn. ”Så måste det naturligtvis vara.
Och det kunde du inte fundera ut,
boktryckare? En så enkel sak!”
”Å hut!” sade boktryckarn till
urmakarn. ”Gemensamma drag, det är
prat! Jag har i hela mitt lif aldrig sett
några gemensamma drag. Kom inte till
Hör!” ropade boktryckarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
