Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
Euphrosyne Palm. Grannskapet, från
början af 1820-talet och likaledes till fru
Palm, har utan angifvande af tiden för
dess tillkomst ställts vid sidan af dikterna
till en helt annan dam.
Tegnérs egentliga och förnämsta
erotiska diktning tillhör senare delen af
1830talet och knyter sig då till en kvinna,
som under Wäxiötiden betydde så
obeskrifligt mycket för honom: Emili
Selldén, född Ulfsax.
För dikterna till fru Selldén finnes
ingen som helst antydning vare sig om
tiden för deras tillkomst eller ännu mindre
att de skrifvits till henne. Tvärtom har
namnet Emili uteslutits och en del mindre
ändringar med anledning däraf företagits.
Hälsningarna, också en kärleksdikt och
skrifven till sistnämnda dam, är intagen
bland ”Tillfällighetsdikter af enskild art
1808—1840". Den döde, den kanske
vackraste af hans dikter till fru Selldén,
har placerats bland ”Grafsånger”.
Ögonen, Den lycklige, Den enda, I
hennes hem, För länge se’n, Farväl,
Erotisk fantasi, Hälsningarna och Den döde
samt de här först tryckta På Tofta och
Jägarinnan äro sålunda samtliga till fru
Selldén.
Varningen, ehuru adresserad till fru
Hilda Wijk och äfven till Vendela Åstrand,
sedermera fru Hebbe, är också den i
själfva verket att betrakta som en frukt
af författarens passion för fru Selldén.
Ty det var i detta fall knappast fråga om
något annat än att få en afledare för den
numera obesvarade kärleken till
sistnämnda kvinna.
Tegnérs kärleksdiktning intar ett
alldeles särskildt rum i hans författarskap.
Om man bortser från några
ungdomsverser till Anna Myhrman under
fästmanstiden, kan man ej tala om någon erotisk
diktning förrän fram på 1820-talet. Och
KARL STJERNKRANTZ
då hängde detta nära samman med
erfarenheterna i hans lif. Visserligen hade han
i Elden, tryckt i Iduna 1812 men i sin
ursprungliga form åtskilliga år äldre,
förklarat i en strof af denna äldre version :
Då Cytheres stjärna kvällen.bådar,
är det icke samma eld jag skådar
i min Annas blick.
1810 skref han till sin bror Elof vid
dennes bröllop:
O, hur lätt är att försaka
mången stormig ungdomssmak,
när man endast först en maka
kysser under eget tak;
och när flärdens hundra mönster
flyga med sitt spann förbi,
o, hur lätt att från sitt fönster
le åt dårskapen däri.
Men skalden var för mycket stundens
barn. Och det visade sig sedermera, att
verklighetens vågor skoningslöst spolade
undan denna stoiska lifsåskådning. De
först tryckta Frithiofssångerna röja, att
dess upphofsman värmdes af en öm låga.
En förändring hade inträffat : hans lifs
stora lidelse griper honom och fyller honom
i början med ett den stilla hänförelsens
lyckorus för att sedan skaka hans själ i
dess grundvalar och hota med ödeläggelse.
Det var den stora genomgripande krisen i
hans lif. Småningom tillkämpar han sig
dock ett visst lugn och såret ärrar sig
för att först ett tiotal år därefter åter
öppna sig. Och vid båda dessa tilldragelser
var det den gamla evigt nya historien:
ol est la femme. I förra fallet var det
fru Palm, i det senare fru Selldén. Det
är dessa två kvinnor som i Tegnérs lif
spela en så afgörande roll: den förra på
1820-talet, den senare på 1830- och
1840talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
