- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
574

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

574

GUSTAF G:SON UGGLA







Förståndig hästdressyr.

fort när frestelsen blef för svår och
så fick man taga en mer eller mindre
lång rast strax före
kontrollstationerna, för att låta tiden hämta in det
vunna försprånget, och så rullade
man in på sekunden af det tillåtna.
Att en täfling måste i afsevärd grad
förryckas härigenom är naturligt.
Dock — det låg en viss spänning i
luften innan det första
startkommandot ljudit; det var en pröfvande och
okänd färd, som nu skulle börjas,
och de hurrarop och hornsignaler,
som brakade lös, då ing. Rääf lät sin
lilla Piccolo svänga ner från torget
och vända nosen mot söder, voro
nog till en liten del ett uttryck för
den lättnad, som grep alla deltagare
att den efterlängtade, den så länge
diskuterade och med respektfull
nyfikenhet motsedda Haparanda—
Stockholmsfärden nu på allvar var börjad.
Första dagens mål var Luleå;
hvil

ket betydde en vägsträcka af omkring
16 nymil. Färden gick utefter kusten
på de härligaste vägar och med
utsikter då och då, hvilka voro
hänförande vackra. De solglittrande
hafsvikarna omfamnade af uddar och
åsar klädda i fagraste
midsommarskrud tjusade oupphörligen våra ögon
och bredde en viss feststämning öfver
sinnena. Befolkningen var
hjärtligheten själf, den hurrade, flaggade och
kastade blommor. Vägtrummorna
hade man omtänksamt nog fyllt på
med grus eller virke, så att
«sättningarna< denna dag voro ganska
beskedliga. Särskildt förståndiga voro
bönderna med sina hästar; öfverallt
hade man dem ute och intill vägen
för att lära dem att de surrande
vidundren ej äro så farliga. Härutinnan
hafva bönderna i det öfriga landet
mycket att lära af sina norrländska
bröder. Då och då gaf en flock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free