Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592
enbart Moulin de la Galettes champagne
som maskerat mig.
”Sekretären, ”
ren...
Då skrattade pigan:
sade
”sekretä
jag,
”Oh, monsieur — jag har plockat upp
lådan, botten var spräckt. — Monsieur
amuserade sig säkert i går?”
"Durand,” tänkte jag, ”till Durand!
om jag också sen skall på sjukhus!”
Och jag kraflade mig upp och i badet.
Då jag kom upp i rue Bonaparte (tack
vare en ”autotaxi”) kände jag mig
återställd. Bilens rystning hade verkat som
nervmassage. Vid äsynen af den leende
lilla affärsmannen var jag böjd att själf
skratta åt nattens spökerier och anse dem
för dålig matsmältnings fantomer. — Som
Dickens låter gamle Scrooge säga till sin
spökande kompanjon i julberättelserna:
"Du är bara ett stycke ost, jag åt till
middagen! ”
Men herr Durands min ändrade
stämningen. Redan vid första orden om
sekretären utbröt han obehärskadt:
”Har ni sett något »”
”Nej, men hört — du gode gud! Min
käre Durand, hvad är det för
helvetesmaskin, ni sålt mig?”
”Skämta icke, monsieur, berätta
sanningen t”
Jag omtalade hvad jag här ofvan
återgifvit. Då jag slutat torkade sig den lille
fransmannen med en battistnäsduk i
ansiktet, så mustaschsvärtan stannade på
nästippen, och sade:
”"Så sant jag lefver och är en god
katolik, monsieur le consul, jag trodde att
jag var den enda som upplefvat precis
detta! Det har skett ett misstag vid
expedieringen i Rouen och möbeln kom
tillbaka — jag har förklaring från rederiet
i dag. Men annars — om jag trott ni
skulle komma att använda sekretären här,
HENNING BERGER
hade jag berättat er... Nu tänkte jag
sjöresan och det främmande landet skulle
förjaga allt oförklarligt. Här ska ni få
höra — asseyez-vous, Monsieur, s’il vous
plait !”
Och nu fick jag en historia till punkt
och pricka lika min egen — blott ännu
litet värre. Första natten herr Durand fått
hem möbeln från auktionsverket och gick
och stökade sent i lagerlokalen, hade det
händt. Men här hade alla lådorna dansat
ut och till på köpet hade han fått en
ordentlig örfil då han stått i vägen. —
Sedan dess hade han icke uppehållit sig
allena efter mörkrets inbrott i
spöksekretärens närhet.
”Fordrar ni att jag tar den tillbaka ?”
frågade han ängsligt.
Det verkade ärligt. — Jag brast i
skratt, ty jag hade plötsligt kommit att
tänka på hur gamle Abel skulle bete sig
vid en nattlig seans.
”Nej, nej — kommer aldrig i fråga’”
Herr Durand andades lättare.
Då fick jag en idé.
”Har ni aldrig undersökt sekretären
närmare ?”
”Nej. Jag har nog tänkt på det, men
icke velat göra det ensam. Gud vet hvad
man kunde utsättas för? Och icke har
jag heller kommit mig för att omtala
hi
storien — ni förstår: man skulle tro jag
var litet — hm, hm...”
”Naturellement! Men nu äro vi två.
Jag har en bil utanför, kom med! Vi fara
hem och se faran i synen.”
Herr Durand tvekade, men
nyfikenheten tog öfverhand. Det var ju också
midt på dagen.
Ja, hvad dagsljus omskapar. — Hur
är det Heine säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
