Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
äfven hon blef stående för att betrakta
det, som de andra beundrade i
fönstren —
Då såg hon, att det var idel
operettskönheter och dansöser — damer, som
med en månadslön af några rubel kunde
lefva i egna magnifika hotell och åka
efter spann. Fotografierna framställde
dem alla höljda af diamanter, klädda i
dyrbaraste kläder.
För dem är det den kvinnohungriga
staden slösar allt sitt guld, om dem
snärjer sig allt dess intresse. —
Men då händer det sig, att Fiola,
förd af strömmen, kommer att stå
inklämd framför fönstret, och medan hon
väntar på att kunna få fortsätta sin
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
väg, får hon helt oväntadt se sin egen
bild i en af expositionsfönstrets många
speglar. Där är hon nu bland alla de
beundrade favoriterna med sin fiollåda.
Och hennes egen bild möter henne där
bland alla de granna fotografierna. —
Ett litet blekt ansikte med stora,
allvarsamma ögon — en hemmagjord hatt
och en gammalmodig kappa.
Hon hörde ej hit! Och aldrig skulle
hon duga till något här.
Hon betogs af en sådan ängslande
beklämning — af en sådan sorglig
ensamhetskänsla. — Ty här fanns ingen
plats för henne i den stora, främmande
staden.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
