Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
”Nå, nå, löpt linan ut är väl något
för starkt.”
”Addera själf får du se. Den här
sista restaurangskandalen är ett högt
nummer — hon är så bekant med
pojken att han inte längre har försyn för
henne. Och två på ett halfår är väl
mycket — först Fabian och så den här
nya mystiska unge ostindiefararen.”
”Tja ...”
”Fruntimmer är ena konstiga
kroppar för resten,” fortfor grosshandlaren
tankfullt. ”Några dagars enformighet
får dem proppfulla med idéer, ju
tråkigare de ha det, desto mera
”’oförstådda” går de omkring.”
Det blef en paus och grosshandlaren
fortsatte med frånvarande ton,
bakåtlutad och stötande rökmolnen rakt ut
i rymden:
”Din fru ser ut som om hon leddes
en smula.”
”Maud! Hvad menar du?”
”Eller som om hon saknade
förståelse’, som de kallar det på sitt språk.
Du skulle kanske se litet närmare på
henne.”
”Hvad i hel... hvad menar du?”
”Ingenting, lille vän, bli inte så het.
Hon ser inte så glad ut som förr — men
jag misstar mig väl. Hon har ju alltid
sällskap, firad och senterad .. -.”
”Men hvad sitter du och yrar om
egentligen ?”
”Ja, rent ut sagdt — ta ett ärligt ord
af en gammal vän. Din fru leds och
har en massa idéer i hufvudet, det har
jag sett länge. Låt henne inte glida för
långt ut — där har du mitt ärliga råd.”
”’Ja, jag har ju mycket att göra om
dagarna, hon är så ensam...”
Advokaten tuggade sin cigarr.
Sådant nonsens, glida ut! Men Maud var
alltid så retlig nu för tiden, ibland tålde
631
hon inte sig själf och ibland var hon
liknöjd och tam. Det sista var lugnast,
men kanske det farligaste, när allt kom
omkring. .
Och sedan växlade inte herrarna
ett ord, man endast såg den blåa röken
stiga upp med jämna mellanrum i den
fallande, milda skymningen.
På gungbrädet nedanför verandan
satt Beda. Stilla med hårdt hopknäppta
händer. Ofvanför henne satt docenten
och tittade på fru Maud tills det blef
outhärdligt.
Hon reste sig och gick nedför
trappan.
”Beda, är du där? Tänk om vi
skulle ta och gå och bada i viken nu
i halfmörkret, vill du gå med? Men vi
smyger oss så de andra inte märker
något.’”’
Det gällde att komma förbi Jeanna,
som släpat notarien med sig till
stranden, där man hörde hennes skratt, som
ibland lät som om hon blifvit kittlad.
Men det lyckades.
De klädde långsamt af sig framför
den mörka, stilla vattenspegeln.
”Du har sett så ledsen ut i dag,
Beda. Har du fått någon tråkig
nyhet? ”
Beda satt djupt böjd öfver sitt
skoband, hon bet ihop tänderna och svalde,
inte kunde hon tala om det som Fabian
skrifvit i dag. O, det gjorde så ondt.
”Har det något med Magda att
göra? ”
’0 nej, inte alls. Det är inte Magda,
det — — det är — — förut. ”
”Lbilla Beda. Ser du, männen är
inte som vi, det måste vi lära oss —
Beda kastade sig framstupa öfver en
sten.
”Det är så otäckt, ” stötte hon fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
