Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666
ligaste var att se huru noggrant och med
hvilken sakkännedom de följde
täflingarnas gång och prisdomarnes utslag.
Det väckte sålunda allmän
uppmärksamhet och ogillande äfven bland damerna,
då en — något för ung och eldig —
prisdomare så distraherades af några
sköna damers närvaro, att han endast i
ytterst sväfvande ordalag kunde besvara
presidentens frågor. — Han blef ej heller
vidare använd i någon jury. —
A propos juryn vid fäkttäflingar, så
är det en bland de mest svårskötta
institutioner, som äro uppfunna och någon
ideal-jury har i själfva verket ännu aldrig
fungerat.
Har man såsom skiljedomare
(president) till sin disposition gamla bekanta,
hvilkas förmåga man känner och på
hvilkas omdöme man obetingadt kan lita, så
underlättar detta ju saken högst betydligt,
men då man, såsom fallet var med mig,
ett, tu, tre anmodas att blifva president
i.en grupp och såsom jurymän fick mig
tilldelade en italiensk öfverste, en belgisk
ryttmästare, samt en holländsk och en
fransk löjtnant, hvilka jag endast kände
till namnet, så är det ett ganska kinkigt
uppdrag, helst ett par af dem ej fullt
behärskade. franskan, som var det officiella
språket vid täflingarna.
Det var ju dock lyckligtvis endast
fråga om en täflan mellan gentlemän, men
ett sydländskt lifligt temperament —
äfven om det finnes hos en officer — är
ju alltid svårt att tygla, och i själfva verket
vill det ej heller så litet till, för att få
det välde öfver sig själf, att man frimodigt
erkänner en stöt eller lojalt mottager
presidentens utslag, om det är ofördelaktigt —
kanske det afgörande för stridens utgång.
Men med fog kan framhållas, att det är
en af fäktkonstens många, uppgifter att
&
STEN DRAKENBERG
dana karaktären. ”Pour bien se connaitre
il n’y a rien que lF’éscrime” ” skref den
nittio-årige författaren och fäktaren
Légouvés i sitt intressanta verk ”Soixante
ans de ma vie” — och jag tror att man
måste gifva honom rätt häruti?!
Nationalitetshänsyn får naturligtvis ej
spela in vid domsluten, men få äro de,
som helt kunna frigöra sig från en känsla
af glädje eller obehag, då det gäller att
fria eller fälla en landsman.
Vid de Olympiska spelen i London
under sommaren var också föreskrifvet, att
en täflande aldrig fick dömas af en
landsman, men denna regel blef ej stricte
tilllämpad och i Ostende skulle denna princip
varit absolut omöjlig att genomföra, enär
kompetenta prisdomare i så stort antal ej
kunde vara att påräkna från så många
olika länder, af hvilka åtskilliga till på
köpet voro långt bort belägna.
Får man tro ”cette chåre presse”’,
såsom en talare vid slutbanketten helt
skämtsamt benämnde referenternas skara, så
tyckes juryn det oaktadt hafva fungerat
med "”takt och opartiskhet” och det säkra
är, att inga svårare missljud störde
harmonien, ehuru naturligtvis tämligen ifriga
meningsutbyten förekommo då och då.
AFf de egentliga stötvapnen är värjan
för tillfället skötebarnet och floretten har
trängts i bakgrunden.
Orsakerna härtill äro mångahanda,
men här är ej platsen att gå in i några
detaljer därom. Så mycket vill jag dock
antydningsvis nämna, att florettfäktningen
hotat att blifva för konventionell, d. v. s.
att alltför många regler uppställdes när
en stöt skulle räknas eller ej.
Anfallstaflan var inskränkt och tusen utvägar
uppfunnos att förneka eller annullera en
stöt, under det att vid värjan denna enkla
»(renom fäktning lir man bäst kiänna hvarandra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
