Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696
för de ängsliga frågor, som man
säkerligen kommer att göra honom -genom
den stängda dörren, innan den öppnas.
Och så alla oroliga toffelsteg, tills han
- Slutligen skall stå i tamburen belyst af
de två gamla fröknarnas ljus likt en
ertappad missdådare.
Det blef också en stor uppståndelse.
Den ena tanten tänkte på inbrott
strax, och den andra trodde att
ringningen var en upplysning om det var
eldsvåda i huset. Men Fiolas alla
irrande tankar förstodo allt, när hon såg
doktor von Wullt stå därute med
fracken skymtande fram under den öppna
pälsen och diamantknappar blixtrande i
skjortbröstet. Motad och bevakad var
han af de två gamla tyska fröknarna,
som i sina stora stärkta nattmössor
kastade långa, groteska skuggor i den
lilla, skumma tamburen.
”Befria mig från tanterna här!”
ropade han på svenska åt henne. ”Jag
kommer för att hämta er ut ur det
stängda och tilltäppta frökenboet’, ut
till den lifsglädje, som håller den stora
staden vaken hvar natt! Vill ni? Vågar
ni lilla ”Fiolflicka’! Så kom!”
Nu bjöds det ju åt hennes oförsökta
ungdom allt det, som tankarna längtat
efter. Och hennes ögon lyste mot
honom, när hon flämtande ropade — —
"Ja — — Ja — — jag kommer!”
”Aber liebes Kind! unmöglich!
Aber liebes Kind!”
Hvad hjälpa alla förmaningar och
väggarnas alla korsstygnsbroderade
bibelspråk! Glädjeslängtan,
nöjeslängtan fanns i blodet. Sammetsklänningen
med paljetterna, som skylde nötta
sömmar, knäpptes på med ifriga fingrar.
— &» : 38
ELSA LINDBERC-DOVLETTE
”Aber liebes Kind, das geht nicht!
Ausgehen am Nacht! Unmöglich !
Doktor von Wullt kan genom den
halföppna dörren, där han står och
väntar i tamburen, se den lilla smala
flickbädden, bäddad obekvämt på soffan
under röd filt och det svala lakanet
viket hvitt och oberördt däröfver med
sin virkade spetskant — och så
fiollådan bredvid på stolen.
Allt detta rofulla och lugna i den
lilla kammaren, ordnad för en stilla
natt och för ett uppvaknande till
allvarligt arbete, tog för ett ögonblick bort
känslan af hänsynslös nöjeslystnad från
honom. Och han kände en flyktig
önskan att aldrig hafva kommit.
De tyska fröknarna fyllde allt
omkring Fiola med sina ”Aber!” och
”"Unmöseglich, liebes Kind! Men hon
lydde ej mer och all återhållen
ungdomslängtan så länge kväfd drog henne
bort. Och hon försökte förskansa sig
bakom det, att hon ej var en vanlig
ung flicka utan en artist. — Ända ut i
farstun följde de gamlas förmaningar
henne, allt under det att de höllo sina
ljus öfver trappans räck för att lysa
dem, som gingo ut i natten. Doktor
von Wullt vågade ej en gång taga Fiola
under armen, så länge de små ljusen
lyste öfver dem. När han såg upp, kom
han att tänka på de ”kloka jungfrurna ”,
som höllo sina lampor brinnande.
”Bara en liten färd i troika! Och
så för jag henne strax tillbaka! ropade
han.
Men den lilla ”Jfåvitska jungfrun"’,
som ville smaka världens fröjd, gick
med snabba, små steg nedför trappan,
öfver den stora gården, ut mot nattens
vaknande storstad.
Farts.)
F0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
