Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
Netta stod på verandan och ville
stifta fred mellan barnen.
"Hvad står nu på igen? Och Beda
är försvunnen förstås.’’
Fru Ström suckade lätt, hur skulle
Beda kunna sköta ett hem! I
detsamma snafvade hon på sitt ena skoband.
”Ja, jag kommer, raringar! Å,
Netta, jag höll ju på att stupa på näsan
här i mina funderingar, mitt skoband
har gått upp och jag kan inte böja mig
för planchettens skull... Här skall
man gå i snörlif hela långa dagen,
huset är ju alltid fullt af manfolk ...”
Netta låg redan på knä och knöt
med ifriga händer bandet på sin
härskarinnas sko. Fru Ström såg ned på
den röda hårtotten i hennes nacke.
Fy, det var otäckt att ha slafvinna,
men när det nu gjorde Netta så
lycklig...
”"Tack, snälla Netta.”
Hon skyndade ut i solskenet till
ungarna, tog Kurt i sin famn och
började kyssa och krama honom.
”Hvad kiker han för, min skatt,
min gis...” hon satte sig på
gräsplanen och njöt af pojkens små näfvar, som
hamrade henne på hufvud, axlar, bröst
... Alldeles förblindad och
storskrattande räckte hon ut handen efter Gösta,
som tyst stått och sett på hennes
ömhet för den yngste.
”"Gösta, hvar är han, lilla pysen ?”
Med ett jubeltjut rusade Gösta fram
och klängde upp på moderns rygg.
""Mamma ska leka elefant ”
”Släpp mig, ungar! Ni kväfver
mig!” Beda lyssnade i bersån, skulle
man nu fram och spela tjänstvillig ?
"Äsch, nu ska jag ju snart gifta mig,”
och med en suck af blandad belåtenhet
och samvetsagg kröp Beda längre in,
medan villans jungfrur stucko ut
huf
709
vudena genom sina köksfönster och
skrattade vid åsynen af moderslyckan
på gräsplanen.
Maud gaf sin man en frågande blick
— skulle de inte också dunsta af? Mor
och dotter hade ju inte ännu varit på
tumanhand. Men advokaten såg inte
dit och Maud kände ett stygn af
otålighet, om Torsten ville ha litet snabbare
uppfattning! Han retade henne där
han satt och rökte — men med ens blef
hon medveten om hur hon själf satt
och eggade upp sig mot honom. ”’Jag
är visst tokig,” tänkte hon. ” Eller
åtminstone elak, helt enkelt ...” Hon
fick lust att gå fram och kyssa honom,
då skulle han sätta upp ett tacksamt
och förvånadt ansikte, framförallt
förvånadt, en rörd och ödmjuk förvåning,
som kom henne att blygas. Och bladet
skulle vända sig och de skulle gå ut i
skogen, bara de två, och vara lyckliga,
och han skulle kyssa henne —
Advokaten lyfte förströdt sitt
punschglas och skålade, egentligen för att
bryta tystnaden. Och hans hustru fick
en blixt i ögat: ”en kyss, som skulle
smaka punsch och tobak. Är jag nu
där igen...”
Magda satte sig upp i stolen och
lät blicken fara öfver sällskapet.
”Ja,” sade hon med klar stämma
och ett litet leende, ”så ska jag väl ge
er min bikt, allesammans ...”
”Nej, Magda, låt mig först.”” Det var
fru van Reeh och man ryckte till. Men
hon såg ut som förut, hon endast lutade
sig fram och lät händerna löst
sammanknäppta hvila mellan knäna — det var
något af antikens stränghet i vecken på
hennes kjol och den långa benlinje, som
svagt aftecknade sig under den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
