Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGÄNGE
hänsynslösa unga människor och sedan
uppfostrad i en miljö, där han inte hör
hemma — — —
Och jag har lefvat mitt respektabla
lif här hemma sedan. Men det kanske
ni alla kan förstå, och du, Magda, att
jag aldrig känt mig lugn och
hemmastadd mer. Jag kan ju inte försona
hvad jag brutit mot min son, jag kan
inte ens säga honom att jag längtat efter
honom. Det har jag inte. Magda har
varit allt för mig. Och Magda skulle
bli min domare.
- Först begrep jag ju ingenting, jag
trodde . att Magda hade en
kärlekshistoria och att hon fått af mitt blod
från den tiden och af sin fars. Men
så förstod jag till sist att det var sin
bror hon velat hjälpa — och att hon
aldrig kunde säga det till mig.”
Magda låg på knä framför modern
och tryckte sig hårdt intill henne. Ingen
annan rörde sig eller talade. Slutligen
vände Magda ett blossande ansikte utåt
och sade med strålande ögon:
”Ja, det var Charlie, han sökte
upp mig förra sommaren, då jag gaf
massage i ett franskt institut. Och så
kunde jag inte tala med någon, men så
måste Charlie ha pengar för att lära
sig ett yrke, ett riktigt yrke, och då
vände jag mig till Fabian Halvorsen.
Och så kom han hit och vi trodde att
Charlie skulle resa härifrån genast...
Men han ville inte, han blef visst kär
i en flicka här, på en restaurant...”
Docenten harklade sig förläget.
”"... Och så lånade Fabian pengar
af häradshöfdingen och — — och —
ja, det var just inget mer, annat än
det att jag trodde att jag skulle kunna
reda mig och hjälpa Charlie så att han
inte mer behöfde ligga mamma till last.
711
Men jag kunde inte sköta det och
därför blef jag så utom mig att jag ville
resa min väg...”
"Rest det har ni då gjort i er
familj!” sade fru West. Och det blef
liksom det förlösande ordet, alla brusto
i skratt, nervöst och tårfylldt på sina
håll, men ett skratt ändå som vållade
att man kunde andas ut och se på
hvarann.
”För resten visste jag af det här
en smula,” fortfor fru West och strök
Magda öfver håret. ”Magda kom till
mig en gång, när Charlie burit sig
riktigt dumt åt.. Men hon ville inte tala
öppet med sin mamma...”
Fru van Reeh lade dotterns ena
hand öfver sina ögon.
”Och så får våra herrar be Magda
riktigt om förlåtelse,” fortfor fru West
:obarmhärtigt och gjorde en liten
be
fallande gest åt de tre herrarna. Där
ser ni, hvad sa jag om att man inte
ska ta ungdomens historier efter egna
erfarenheter, hvad!”
Docenten rätade på kragen — det
här var förbannadt obehagligt och nu
längtade han efter ett förnuftigt
Ssamspråk med en karl efter allt familjejox.
Advokaten reste sig och skakade på
vänstra byxbenet, som inte ville åka
ned : ”Ja, fröken Magda” — — — men
häradshöfdingen föll honom i talet :
"I Köpenhamn sade mig er bror
alltsammans. Vi har varit kortsynta och
... och jag för min del ber er uppriktigt
om förlåtelse.”
Magda tycktes inte märka den
framsträckta handen, hon tryckte kinden
mot moderns och drog henne upp ur
stolen. Med sänkt hufvud gick hon
ut med armen om moderns axlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
