Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KOMETERNA
rika olyckor i form af själfmord,
missfall o. dyl., medan en del
samvetslöst folk, isynnerhet präster,
gjorde ypperliga spekulationer i den
väntade katastrofen. Ehuru
afhandlingen Ssnarast utgafs tillika med
lugnande förklaringar, stillades oron
först småningom, sedan den fruktade
dagen längesedan förflutit. Ett
tragikomiskt olyckstillbud af liknande art
ägde rum med anledning af
återkomsten af Bielas komet 1832.
Olbers hade kort förut påvisat, det
kometens svans torde komma att
öfversvepa en del af jordbanan, men
upplyste samtidigt, att jorden själf
vid tillfället i fråga befunne sig på
11 millioner mils afstånd från detta
ställe. Men tidningarna förbisågo
fullständigt det viktiga tillägget och
kungjorde utan vidare en kollision
mellan jorden och kometen. En
astronom lyckades dock denna gång
i rätt tid genom en flygskrift hejda
en redan öfverhängande panik. —
Att jorden verkligen kan utan ringaste
fara för dess bebyggare passera en
kometsvans, bevisas bäst genom det
sakförhållande, att detta faktiskt
många gånger under historisk tid,
exempelvis 1861, inträffat. Ett grannt
stjärnregn eller ett mer än vanligt
strålande norrsken äro de enda
signaler, som i händelse af klar
väderlek för jordinvånarna antyda, att något
extraordinärt försiggår. På grund af
kometsvansarnas enorma utsträckning
är ett dylikt sammanträffande icke
alltför sällsynt. Hvad åter en
kollision med kometens kärna beträffar,
kunde en sådan måhända medföra de
allvarligaste följder redan genom den
värmeutveckling, som i sådant vidrigt
fall kunde befaras äga rum. En dylik
katastrof är ju visserligen icke
fullständigt utesluten, eftersom vårt klot
721
under. sin färd genom rymden
passerar i närheten af åtskilliga kometers
banor. Någotstörre praktiskt intresse
kan man dock knappast ägna saken,
om man vet att, enligt Babinets
beräkning, en sådan katastrof äger rum
i genomsnitt en gång på femton
millioner år! En mönstring af några
de mest uppseendeväckande
kometers företeelser jämte en
sammanställning af vetenskapens nuvarande
teorier för deras fysiska natur, är
dessutom ägnad att förjaga de sista
resterna af våra förfäders
vanföreställningar och barnsliga kometskräck.
Tyko Brahe var den förste, som
bevisade kometernas kosmiska
ursprung och därmed definitivt
vederlade Aristoteles teorier. Genom att
jämföra observationer på 1577 års
komet, samtidigt anställda i Prag och
af honom själf på Uranienborgs
förträffliga observatorium, visade han, att
ifrågavarande himlakropp åtminstone .
befann sig ett stycke bortom månen.
Tyko antog, att kometerna rörde sig
i circlar, Kepler hyste några under-
liga funderingar om ett slags
själfständig (?) rörelse efter rätliniga banor.
Hevelius är enligt en uppgift den
förste, som påstod, ungefär hundra år
senare, att kometernas banor vore
parabler, i hvilkas brännpunkt solen
befunne sig. Newton härledde kort
därefter för 1680 års komet en bana,
som var mycket excentrisk och efter .
-all sannolikhet syntes vara af
parabo
lisk form. Först långt senare har det
lyckats Encke att uppvisa, det
ifrågavarande bana isjälfva verket är en
ofantligt långsträckt ellips, således en sluten
kurva med en omloppstid af circa
8,800 år. I anslutning till Newtons
principer bearbetade hans vän och
förtrogne Halley 1682 års glänsande
komet och fann därvid en bana, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
