Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
Elin, som är som ett solsken mot mig
hemma. Tänk hvad vi ändå bero
mycket af dem som sköter lifvets nödtorft
åt oss ... Men Beda dyrkade dig visst
också, man kunde se det på hennes
ögon ibland.’”
”Min lilla snopp! Det blir tomt
efter henne. Om jag inte vant mig af
med att pipa och gråta så ... För när
jag tänker på att hennes Fabian snart
kommer att ta ur henne alla goda
tankar om mig känns det nog litet tungt.’”
"Nå, men hvarför skulle han det i
all världen P”
””Tror du hon kommer att ha några
andra gudar för honom? Men det är
ju också det rätta, det är bara naturens
ordning. Fast det säger jag då,
gudskelof att man inte mer har några sorger
för karlars skull!”
Maud log svagt.
”Där får du nog medhåll af
Jeanna.”
”Hon! Den är karltokig, det har
du väl märkt?”
”Har du träffat henne nyligen?”
"Nej, inte henne. Den enda jag
sett af laget sen vi kom från landet
- har varit Balle — han susade förbi
med fröken Prahl i en automobil.”
Maud böjde sig ned och borstade
damm från sin kjol.
”Automobiler är som gjorda för
älskande, för resten, har du tänkt på
det? Att flyga förbi alla andra och
som man alltid har brådt när man är
kär !”
”Tror du de är så kära?”
”Nej bevars, Balle är för bekväm
och fröken Prahl — ja, det är en ny
sorts kvinna, den där moderna, svala
och begåfvade ... Jag förstår den inte.
Hurdan jag är nu — men inte var
jag sådan vid hennes ålder.’”
785
”Nej, ” svarade Maud och bet sig
i läppen, ”vi lät regera oss af våra
känslor ...”
”Nåja, hvad dig beträffar låter du
regera dig än. Maud, hur är det fatt ?”
Fru Ström lade sin fylliga hand på
vännens, den var iskall. ”Du är inte
glad? Du fryser af pur nervositet.’”
Fru Ström reste sig och gick efter
den mjuka hvita schal hon stickat på
den kvällen då Gösta inte velat snyta
sig. Och Maud ansträngde sig under
tiden att ta sig själf med lugn.
”Skall jag nu bli sentimental öfver
mitt eget jag, ” tänkte hon och svalde
för att få bort det som pressade i
halsen.
”Seså, blir du bara varm så blir
det bättre, ” sade fru Ström och lade
schalen om henne.
”Tack. Jag är så trött och led på
allting, jag vet inte...”
Maud tystnade och såg tomt ut
genom fönstret.
”Ja, jag vill inte komma med den
gamla visan, att du skulle ta dig något
för, jag tror inte det hjälper alltid. Men
om du hade ett rent praktiskt
arbete ...”
”AÅ, Lenah, hvad jag är led på edra
praktiska sysselsättningar! Jag latar
mig ju inte, jag syr och väfver och går
på möten — ibland kan man ju inte för
sitt anseendes skull låta bli — och går
på torget — och syltar — och hör
musik — —. Men det räcker inte —
det är inte det.”
”Nej, det är Torsten,” sade fru
Ström lugnt. ”Herre gud, den snälla,
hjärtans hyggliga Torsten, du tar
honom alldeles för allvarligt, ska jag säga
dig. ” _
Nu började schalen värma och det
blef lättare att tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
