Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
808
fyllde Sammel Edin sextio år och satte
sitt tionde och sista skepp i vattnet.
Till middagen skulle bara fina,
rika och bildade människor bjudas,
nämligen i första rummet
landshöfdingen och landshöfdingskan, vidare af
ecklesiastikstaten lektorerna Mossberg,
Wikner, Hollsten. och Hintze med
fruar utom den siste, ty han hade
ingen fru, af handelskåren patron
Uneus med fru och af skepparna
gamle kapten Renmansson med fru.
Som Sammel Edin dessutom
önskade, att middagen skulle få en
alltigenom förnäm prägel, skulle värdskapet
inte utöfvas af honom själf utan af
mågen, grosshandlar Dellwik.
När bordet var dukadt och allting
klart, stod Sammel Edin vid ett af
salsfönstren och såg öfver taket af sina
sjöbodar mot varfvet på andra sidan
det lilla sundet, och han småputtrade
belåtet, när han såg folk klättra i
fartygets rigg och fästa lyktor ända på
topparna och rånåckarna. ” Napolion’”
skall hon heta, det är namn, det!
sade han för sig själf. Det var karl,
det! Anagga den karln, fast han dog
i fängelset, sägs det!
Han afbröts i sina behagliga
funderingar af mågen, som berörde
honom med sin hand. Sammel Edin
vände sig om och kände den
parfymerade lukten af mågens kläder, han
drog honom till sig, satte näsan in
mot tyget och luktade.
UTvy fan!” sade han därefter och
stötte mågen från sig. ”Nå, hvad var
det? ” .
Grosshandlar Dellwik betraktade
lugnt den lille gubben och svarade,
medveten om sin världsvana och sitt
nobla yttre (något inre hade han
inte) :
LUDVIG NORDSTRÖM
”Bästa svärfar, tillåt mig nu att ge
ett par förhållningsorder, innan
gästerna komma.”
”"Order. Ger man, hvafan, ger
man order åt sin svärfar? Nå?”
Först och främst kan ju svärfar
låta bli för i dag att spotta vid bordet.
För det andra, svärfar bör i dag tugga
på högra sidan, eftersom svärfar har
sina ihåliga tänder förnämligast på den
vänstra. På det sättet behöfver
svärfar inte stoppa in hela handen, för att
inte säga knytnäfvarna, i mun, och så
minskar det dessutom svordomarna.
”Tvy fan!” fräste Sammel Edin.
”Jag vill också tillråda svärfar att
inte bena fisken med fingrarna och att
inte stoppa pekfingret i glaset, när
svärfar skall föra glaset till munnen.”’
”Poh!” pustade Sammel Edin.
”Om svärfar inte hör, kan ju
svärfar i dag säga: hvad befalls eller
åtminstone hvafalle i stället för hva!
Det låter så förbannadt...”
”Nu svor du!” skrek gubben
gladt.
”Man svär,” svarade Dellwik,
"’men man svär med urskillning t”
”Det ska fan ge middag!” pustade
gubben. ”Alla förbannade fina
fasoner U”
”Man är skyldig sin ställning!”
sade Dellwik. ”En skräddare kan...
möjligen ...”
Sammel Edin hade ju börjat som
skräddare; han skrek.
”"Hut!” skrek gubben. ”Tig! Usch
då! Fy fan, en sån karl! En sån
fähund! Skäms du inte? Karl! Skäms
bara! Jag skäms jag, skäms du också!
Inte skall jag väl skämmas ensam ...”
Nu kommo de första gästerna.
””Glöm inte mina order!” sade
Dellwik och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
