Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”NAPOLION”
”Slå undan stöttorna! Låt skutan
gå i sjön, annars tar det eld i
magasinerna l”
Och det sprakade i Sammel Edins
hjärna. Inför alla dessa människor
skulle han visa, hvad karl han var!
Han trängde sig fram genom hopen.
””Ge plats åt Sammel Edin!
skrä.nades. ”Sammel Edin kommer!"” lät
det.
Och han fick en gata, man
betraktade honom med vördnad och fruktan,
när han kröp fram vid foten af den
brinnande kolossen, hvars flammor och
rök syntes kring hela trakten, så att
till och med aflägsna berg upplystes.
”Slå undan stöttorna!” ropade
Sammel Edin. ”Låt hela härligheten
gå i sjön!”
”Slå undan stöttorna, var det!”
upprepades hans order, och strax
tillkännagåfvo dånande hugg, att ordern
utfördes.
Nu darrade skrofvet, nu började
det glida, lågorna stodo rätt ut i
vinden som gula vimplar och röda flaggor
och en hel besättnings byxor och tröjor,
och prydd af denna fladdrande ståt sköt
Napolion ner i vattnet, hvarvid ett
jättehväsande upphofs och ett moln af ånga
kringhvärfde fartyget, så att elden
syntes som tvärs genom en snöstorm.
”Bogsera ut henne på fjärden!”
kommenderade Sammel Edin. ”Och låt
henne brinna ner!”
Men då samlade sig alla människor
kring den lille gubben.
””Sammel Edin är galen, han tänker
låta skeppet brinna ner!” skrek man.
”Håll mun!” skrek Sammel Edin
tillbaka. Ӏr skutan er? Tror ni, jag
är en fattiglapp som ni, som är skyldig
mig pengar, hvarenda en? Hva? Tror
ni, Sammel Edin vet, hvad han gör eller
813
inte, hva? Håll mun på er,
rackarpack! Fattigstackare! Fattighushjon!
Snåljåpar! Ynkryggar! Lathundar!
Oduglingar! Fiskarbyke! Slitslasar"
Tattare! Oäktingar! Lushundar!
Strykare! Fyllrackor! Bondhyflar!
Sillstrypare! Lådhuggare! Giftblandare!
Lagvrängare! Kyrkskojare!
Surströmmingar! Fårtackor! Bocknäckar!
Vallackar! Packt...”
Uttröttad sjönk Sammel Edin
samman, och Napolion bogserades som en
brinnande kyrka ut på fjärden och lyste
på stränderna och på Öbacka stad, så
att alla fönster tindrade och glödde som
kattögon i en källare.
Landshöfdingen, som också var
tillstädes, vände sig till lektor Wikner och
sade :
”Det är som om de gamla
vikingarna ännu lefde i guben Edin. Af den
stammen kan man säkert få goda
soldater, men knappast några generaler !
”Schö!” svarade lektor Wikner.
”Det är med Edin som med allt folket
här hos oss, en far som lappen, en
byter så hastigt om sinne!”
Sanningen af dessa ord kunde man
skåda et: par timmar senare, då
Napolion kolade ner ute på fjärden och
dryckeslaget fortgick i Sammel Edins
- sal.
”Nu ska vi supa och fästa och vara
glada! skrek han. ”Hvafan! Ett
fartyg! Har jag inte fartyg, som räcker
till? Hva? Nå? Femti tusen
riksdaler, skulle man inte ha råd att förlora
det, när man fyller sextio år? Hva?
FTror herrarna, man fyller sextio år så
förbannadt ofta, hva? En gång är ingen
gång! Sammel Edin har mycket på
kistbotten, han! Flera hundra tusen
riksdaler! Sammel Edin! Det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
