Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
828
sökte en gång bota honom genom att
iskänka ett brännvin, tillsatt med all
världens bittra och vederstyggliga
kryddor. Med oerhörd spänning iakttogo
systrarna sin gäst under den första,
långa klunken. Men då det röda,
uppsvällde anletet förklarades i glad ifver,
då han med en ljus blick, full af
behaglig öfverraskning vände sig mot Barbro
och samtidigt sträckte den darrande
handen efter flaskan — då förstodo
de, att slaget var förloradt.
”Det är förfärligt, Barbro! Han
såg mycket gladare ut, än när han får
en vanlig sup.”
Nästa gång, den gamle mannen kom
till Svalinge, fanns det icke en droppe
brännvin i huset. — Barbro var så
ledsen — För all del, det gör
ingenting, får jag bara be om ett glas —
Och upp ur innerfickans djup drog
hans vördighet en platt men bred och
djup plunta.
Det var svårt, detta, för
Svalingefröknarna, måhända svårare för dem
än för prosten själf. Det plågade dem
förfärligt att höra alla elaka rykten, som
yrde rundt i församlingen. Att sitta
i kyrkan och höra honom staka och
sluddra på målet. Icke var det ju värdt,
att de bakdantare kommo till Svalinge
för att utbreda sina fykten, där mötte
de ett: kära vän, när hvar och en sin
syssla sköter —
Ja, men det var det prosten icke
gjorde. Och nu hade han måst skaffa
sig en adjunkt. Ja ja, ja ja. Och detta
var gamle prosten, fars vän! —
Och så det, att Cecilias mage aldrig
ville bli bra. Anfallen kommo till på
köpet nästan alltid om natten och störde
sålunda icke blott sjuklingen utan äfven
hennes omgifning. Hon väckte
Barbro, Barbro väckte Maja, Maja gick
HJALMAR BERGMAN
ned i kökskammaren och väckte Rika,
som måste stiga upp och värma lock.
De snälla, beskedliga människorna
visade ju hvarken med ord eller. min, att
detta pinade dem. Men det kändes
tungt för den stackars Cecilia att
behöfva förorsaka så mycket besvär, hon
var en gammal stackare, en börda för
de sina. Barbro sökte schasa bort
hennes griller men kunde icke. Cecilia
började grubbla. Och en natt fattade
hon det djärfva beslutet att själf vandra
nedför trapporna, själf tända upp i
spisen, själf värma sina lock!
Hon tände sitt ljus, smög sig ut på
vinden, tyst, tyst, för att icke väcka
råttorna, smög sig nedför trapporna,
genom salen, skänkrummet, öppnade
köksdörren, skrek och dånade.
Dagen därpå var Barbro ytterst
envis med sina frågor.
”Hörde Maja, att hon skrek?”
Jo, Maja hade hört och skyndart till
hjälp. Med vatten .och bränd fjäder
hade hon lyckats få lif i fröken. Och
sedan hade hon till hälften burit henne
upp på rummet. Hon var ju så lätt,
fröken Cecilia.
”Men hvarför skrek du, Cissi?
Och hvarför dånade du?’”
Det kunde Cecilia till en början icke
så noga förklara. Men slutligen kröp
det då fram, att hon tyckt sig se något.
Hvad hade hon sett? Ett spöke? —
Nej, en karl.
. "Kors en sådan toka du är! Men
det är naturligtvis dina välsignade
romaners fel. Du ser ju aldrig annat än
karar. ”
Å, hvad Barbro ändå kunde vara
hänsynslöst elak, när hon satte den
sidan till! Det höll på att bli för
mycken smälek för Cissi. Hon var nära
att —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
