Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
848
Market Street, hufvudgatan, sådan den var.
Tecknad af Vernon Howe Bailey, några veckor
före katastrofen,
inte velat begagna mig af det
ameri
”kanska privilegiet att under en resa
öppna samtal med hvem som helst
och hur som helst, fruktande att på
ett ofint sätt störa honom i hans
drömmerier.
«Ni känner väl till
astronomiska upptäckten?«
jag.
Han ville synbarligen också
undslippa stojet på platformen.
« Nej?« svarade han, tacksam öfver
inviten.
«Vet ni inte, att en okänd man
funnit ”the Gibson girl i månen?«
«Syns hon i kväll?«
«Om hon syns!«
«Gubben i månen är det således
ute med?«
den sista
frågade
PETER NORDEN
«Vi få väl bibehålla honom för
barnens räkning. När han röd och
mosig sticker upp hufvudet öfver
horisonten nätt och jämnt så mycket
att ögonen syns, är han ju
oemotståndlig. Men alla svärmande
ynglingar, som följa med sin tid, komma
hädanefter blott att se sin skönas
profil däruppe.«
«Visa mig hennel«
Jag gjorde mitt bästa. Jag
utpekade hennes bild i sträng profil, nere
i skifvans högra hörn. Jag beskref
hur hon höll hufvudet halft
tillbakalutadt, med blicken uppåtriktad. Jag
visade på det lysande parti som bildar
hennes vackra hals — det är blott
ett hufvud som synes — på de berg
som utgjorde hennes modernt
obegripliga frisyr, på de motsättningar
— allt inom samma tredjedel af
skifvan — mellan vulkanskuggor och
solöknar, som åstadkom det öfriga af
hennes bild, och jag frågade, om hon
icke var en typisk amerikanska.
Vi hade nu båda stirrat oss
vimmelkantiga, och han uppgaf tills vidare
försöket att finna henne. Om han
senare lyckades komma till rätta, vet
jag inte. Jag minns blott, att när han
hörde att jag visste något om San
Francisco, han började berätta, hvad
han upplefvat under olycksdagarna.
Ingen scenens eller estradens mästare
med studerade tonfall och medvetna
gester kunde gjort det bättre. Han
framhöll redan i början till hälften
ursäktande, att han ju <bara var en
businessman«< stadd på affärsresa.
Men det var makalöst att lyssna till
den fullkomligt okonstlade konst,
hvarmed han gjorde sina
skräckminnen lefvande för sitt
soloauditorium. Vi märkte knappast hur en
efter annan af de öfriga på platformen
började gäspa och försvinna, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
