Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGAÄANGE
våningars höjd på repstegen,
hängde tom utefter väggen.
Så stapplade hon in igen. Om Beda
hade funnits här nu, passiv och
oföretagsam — men en människa ändå!
Med skakande händer började hon
klä på Kurt hans ytterkläder, och satte
själf på sig hatt och kappa. Hvad hade
hon gjort, jagat ut barnet, kört bort
honom med egen hand ... Hvad kunde
han inte ta sig till med det trotsiga
sinne han hade... Telefonen fanns
inte, den var ännu inte inkopplad efter
flyttningen, i den döda apparaten fanns
ingen hjälp.
När hon skulle gå med Kurt vid
handen upptäckte hon att hon var i
tofflor, mjuka, klacklösa tofflor.
Upptäckten beröfvade henne alldeles
fattningen, hon sjönk ner på galoschhyllan,
förkrossad, förvirrad. Det var så
anklagande tyst i den lilla våningen att
hon kunnat skrika, urskulda sig för
tomma luften, för möblerna, för Göstas
lilla ytterrock, som hängde på spiken.
”Jag måste ut... Så ja, pysen,
inte gråta, då blir mamma så trött —
herre min gud, låt det inte ha händt
honom något..."”
Hennes kropp tycktes henne som
en ofantlig, tung massa, när hon skulle
släpa sig in och ta på sig kängor,
blicken var grumlig och händerna
fumlade i brådska. Då ljöd en ringning
som fick henne att rycka till med ett
rop.
I farstun stod Netta, förläget leende,
men hon ändrade genast min.
”Har det händt frun något!”
”Netta ... han har gått, Gösta är
försvunnen.” Fru Ström måste stöda
sig med handen mot dörrposten, ”han
fick inte gå ut och så har han gått — —
å, Netta, Netta...”
som
867
”"Jag skall springa ner, jag, frun!”
”"Nej, jag måste gå själf, stanna
hemma hos Kurt. Kära välsignade
Netta, hur kom du på den idén att
gå hit!”
Hon väntade inte på svar utan
skyndade sig att ta på sig kängorna. Det
lättade så att få tala med en vuxen
människa, att hon fick tillbaka hela sin
beslutsamhet och kunde röra sig raskt.
”Pojken är väl på närmaste biograf,
dit går jag först, sen går jag till polisen.
Lägg Kurt...”
Och borta var hon.
Men en timme därefter ringde hon
med darrande hand — hon hade inte
funnit gossen och nu förmådde hon inte
mer. Hon hade anmält saken för po- :
lisen och satt i gång ”Erik i fyrans”
mamma. Och nu väntade de båda
kvinnorna, minut efter minut, på hvarje
knäpp, hvarje steg i farstun. Netta
satte på starkt kaffe, något måste man
ta sig för, och fru Ström drack det på
stående fot i tamburen, hon hade inte
ro att sitta.
Nu ringde det!
Netta störtade fram och fru Ström
beredde sig att ta emot den förlorade
sonen — något bannor skulle han ha
för att han velat göra henne så ondt.
Men det var en mysande och glad
karavan som stod där, säker på att bli
mottagen på ett helt annat sätt : Jeanna,
notarien Edberg och docenten, hvilken
bar en väldig påse matvaror.
""Vi ha förning med oss, så du
behöfver inte vara orolig!” hojtade
fröken Block och steg pustande in. ”Men
hur är det fatt här? Kommer vi
olägligt? ”
Så blef det att berätta alltihop och
docenten ställde sakta ifrån sig den
jättelika påsen, som med ens blef så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
