Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLODIG
/? // Mx
////
F?
,//) Ö
um
/
IT
Fr ARTUR MÖLLER.
q mzfe/ redagarna voro alltid
tröttå 5;";): sammast på kontoret.
KlocJ /ä*
kan fattades bara några
minuter i stängningstid, och ännu stod en
ansenlig kö utmed disken.
Arnold Morin höll upp en randig
kavaj mot gaslågan ofvanför
kassapulpeten. Han såg på de slitna
knapphålen, de mörknade armhålorna och
kände igen plaggets individuella lukt.
”Den där har varit här förut. Hur
mycket skall ni ha på den?”
Karlen svor på, att rocken var
nästan obegagnad och aldrig stått på
banken.
”Sex kronor, ” tillade han.
Arnold Morin kastade tillbaka
rocken på disken.
”Fem kronor då, ” kom det i
bönfallande ton.
”Tre är det högsta vi kan lämna.”
”Men första gången fick jag fem
kronor.”
”Ni ljuger ju — ni sa nyss, att den
aldrig varit. belånad.”
Han öfvergick till nästa. Det var
en väckarklocka, som regelbundet
belånades hvar fredag och löstes på
lördagen. Utan att ett ord växlades, skref
fröken ut kvitto och Morin öfverräckte
med snabb och ferm expeditionsgest en
tvåkrona.
Den nästa i tur var en liten flicka.
”
Hennes ansikte försvann bakom ett
paket i tidningspapper, som hon lagt
på disken.
Herr Morin, som var förtjust i
barn, böjde sig fram och frågade
vänligt den lilla, hvad hon hade i papperet.
Han såg, att hon var blek och
undernärd, hade ett ärr midt i pannan och
ett par mörka, stjärnklara ögon.
Samtidigt vecklade han upp paketet. En
förläggssked af nysilfver och en smal
ring med blå sten kommo i ljuset.
”Ja, min lilla flicka, inte tror du.
farbror får lämna ut pengar åt dig.
Hvems äro de här sakerna?”
”Mammas,” svarade barnet och .
underläppen började rycka.
”Då är det bäst, att du springer
hem till mamma och ber henne komma
hit själf.”
Den iilla blef tveksamt stående, i
det hon stirrade på herr Morin..
”Se så, ge dig i väg nu, ”” sade han
med en uppmuntrande nick. ”Hur var
det här?”
Chefen kom fram till Morin.
”Ni lämnade väl för tusan inte ut
åt ungen?” sade han så nära hans
ansikte, att biträdet kände lukten :af
konjak och angostura.
Morin svarade på en gång djupt
respektfullt och själffallet.
”Hur kan herr Liljerot tro! Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
