Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
930
det i morgon skall rifvas ned och
hamras upp på någon annan folkmarknad.
— — — FElektriskt ljus, som
ömsom somnar och vaknar och tecknar
blixsnappt upp långa löpande skuggor
utefter de hvitrappade väggarna.
Smutsigt, groft golf i korridorer och
trappor. En unken luft af fuktig jord, af
fett, matos, människoånga, lök,
ryssläder och tobaksrök. En stor platt
teater — en liten, trång
vinterträdgård, där tynande palmer skämmas
bredvid de konstgjorda af trasiga
bleckplåtar och där taket af en vildsint
fantasi blifvit behängdt med smutshvita
gipsklunsar för att få en svag likhet
med någon sorts grotta. — Vakt-:
mästare i ett slags prålig uniform med
smutsiga, snikna händer, som krafsa
efter drickspengar eller overksamt
gömma sig in i ärmlinningarna, som
ofta hänga i fransar.
Småbord vid småbord —
klumpiga stolar — tyska chansonetter på
estraden.
Och detta var ju Petersburgs
förnämsta varieté och finaste utvärdshus.
Här gälla ej ens mindre mynt än de
tjocka klumpiga silfverrublerna. Och
de granna ”grönsiskorna” ” flyga ur
börsen likt fåglar ur en öppen bur.
— — — Det är långt lidet på
natten — armbågarna på bordet,
champagne i dricksglas. I vinterträdgården,
som Fiolas sällskap passerar, äro
nästan alla platser upptagna och stolarna
stå tätt på det våta jordgolfvet. Längst
framme vid rampen sitta officerare
i granna uniformer, hvilkas
karmosinröda, kanariegula och smaragdgröna
ränder lysa bjärt.
I rummet utanför och i
trappuppgångarna vänta zigenerskorna eller
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
tränga sig af och an mellan
småborden för att tigga cigarretter, småleende
mot alla herrar. De gamla
zigenarkvinnorna, som sitta på träbänkarna
i korridorerna och bjuda ut sin kör åt
alla, som passera, likna plumpa
judinnor med sina tjocka munnar och
grofva, hängande näsor. De röka och
spotta och kasta glåpord öfver till det
ungerska kapellet, som är deras
konkurrent till alla dessa restaurantens
”chambres separées”, där man
förtjänar stora pengar på upprymda
sällskap. Det finnes bland dessa unga
zigenerskor, som tränga sig fram arm
i arm, en och annan, som är så vacker,
att man endast blir att stirra på henne.
En melankolisk, vild skönhet, där allt
är stora, svarta ögon och en
brännande, röd mun. Blir någon fasthållen
vid axeln af någon af publiken, låter
hon sig smekas. Hon står alldeles
stilla, visar blott sina hvita tänder likt
ett litet tämdt vilddjur, men släpper ej
kamraternas armar. Och blir hon
bjuden att sitta ned vid bordet, drager
hon också de andra flickorna med.
Bakom de långa korridorerna,
hvilkas mattor hafva hål af klackar och
äro uppslitna af officerssporrar, ligga
akvariums beryktade ”chambres
separeés’”’.
När Fiola trädde in i ett af dessa
små tarfliga rum, med simpla
tapetväggar och trasiga möbler, lågo ännu
matrester kvar efter det föregående
sällskapet på den skrynkliga
bordsduken och cigarrettröken bredde sin
grå dimma öfverallt. Framför den
sedvanliga väggspegeln, hvars gröna glas
var sönderkratsadt och rispadt af
hundrade initialer och sentenser, hvarmed
Petersburgs demimonder pröfvat sina
+ Ryska trerubelsedlar kallas »grönsiskor» på grund af sin gröna färg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
