Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
946
afspegla sig i ansikte och minspel. Alltså,
Tora kommer in och hälsar, hon går fram
till Paul, hon rör sig genom rummet och
växlar under den följande scenen
oupphörligt pose. Det är icke möjligt för
åskådaren att icke hela tiden ha ögonen
Fru Håkansson i »Skärseld».
på hela gestalten, och vore Tora normalt
klädd, skulle det icke ligga något
distraherande i detta. Nu har hon emellertid
den mest egendomliga och abnorma
klänning man kan tänka sig: En fullt
harmonisk och i öfrigt indifferent grå
prinsessklänning, framtill, från höft till höft
för
LYXEN PÅ VARA TEATRAR
sedd med ett alldeles vansinnigt litet
draperi, ett mellanting mellan en stor ficka
och en trädgårdssäck, vid ena sidan
afslutad i ett draperi, som bildar en stor
puckel, just öfver magen. Man behöfver
icke vara expert för att pinsamt
distraheras af något så fult, och i ett fall som
detta skadar bristen på toalettkonst
mycket mera än motsatsen skulle göra, det
vore intet störande i att den rika Tora
vore vackert klädd, och fru Lundeqvist,
konst räcker nog till för att dra
åskådarens intresse till centralare saker än
kläder. Lyxens belackare få icke glömma,
att ettdera äro kläder bra eller också äro
de fula, därför behöfver man ju alls icke
onödigt öfverdrifva deras goda kvalité. Vi
kunna dra fram ännu ett exempel på att
en klänning kan vara nästan okonstnärlig.
Det är fortfarande fru Lundeqvist, som
sagoflickan Svanhild i Kärlekens komedi.
I dikten strålar denna moderna unga dams
starka själ och varma fantasi som en
gloria om hennes gestalt, och
skådespelerskans hela gestaltningsförmåga och
diktion hade förmått att på scenen
understryka just detta. Men denna Svanhild
var klädd i en blå och hvit, sjömansaktig
kostym af ett något litet emanciperadt
snitt, och i öfrigt fruktansvärd torr och
fantasilös. Det är alldeles rätt att
Svanhild icke är elegant, och äfven möjligt
att hon klär sig rätt illa, men hon klär
sig alldeles säkert icke på det sättet, och
det brutala blå och hvita håller icke den
delen af hennes personlighet i det
önskvärda underplanet för åskådaren. Vi vilja
helt enkelt icke veta för mycket om
hennes kläder, de skola vara indifferenta,
men icke fula, och icke så att de falla ur
ramen.
Klädedräkten underordnar sig först
rollen när den är vacker utan att vara
bullrande, och för att vara vacker fordras
i moderna roller ett visst mått af elegans.
Fru Astrid Torsell, hvars stora personliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
