Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRINSESSAN
ment — till en annan flicka. Ty
hvarför skulle just Charlotte ha två? Herr
Carl-Richard strök sina mycket små,
men noga oljade mustascher. Vackra
flickor fanns det godt om, det visste
herr Carl-Richard. Och för resten
— han höjde ett litet grand på
ögonbrynen och gaf i tankarna sin högst
moderna tyghatt en lätt dragning med
knoppen på spanskröret, så att den
kom litet längre ned öfver
peruksnibben — hvem kunde veta, om inte
Siltfverbergen gjorde dumt i att retas?
Sista skyltningen hade varit miserabel.
Gubben hade prompt velat göra den
själf. Det hade nu varit ackurat
samma fållsjaletter och halsduksband i tre
veckors tid. Och ändå var det närapå
skockning – en rejel queue! Herr
Carl-Richard strök om igen sina små
mustascher.
Utanför grinden låg sandgången
ljust chokoiadbrun. Småstenarna och
de torrare ställena voro alldeles
färglösa, och himlen hvälfde sig hög och
gråblek. Endast kring kronan på den
stora eken vid vägkanten sväfvade en
svag aning om blått. Herr
Carl-Richards ögon vandrade en smula
uttråkade öfver buskaget där nere ut öfver
fiiken af Brunnsviken. Vattnet låg
blick stilla, besynnerligt svart och hvitt.
Det fanns inte en den minsta fläck
af couleur, som förnöjde ögat. Herr
Carl-Richard, som enkom hade hyrt
vindskammaren på bostället för att
njuta af den uppvaknande vårens
poäésie, kände sig fortfarande rätt
besviken. Lika väl kunde han ha
stannat kvar hemma i Ferkens gränd
fjorton dagar till. Det hade varit fyra
banko i ren besparing, man hade
sluppit traska den halfva milen till butiken
två gånger om dagen i rama
lerväl
949
lingen, och dessutom voro boställets
fyra grisar fortfarande inhysta i sitt
vinterkvarter på vinden. Allt som allt
hade det ännu inte varit stort
bevändt med poäsien. Herr Carl-Richard
lät sitt spanska rör släpa längs den
långa raden af spjälor i staketet, så
att smällarna genljödo mot
bergknallarna bakom eken och vek så utaf
nedför backen.
Han stack käppknoppen i munnen,
hvilket han observerat, att
hofkansleren Ramel gjorde i förriga veckan,
medan han ordade med kära far om
en ny costume, och hvilket såg rätt
förnämt och tankfullt ut. NKanske att
våren på landet aldrig var
märkvärdigare än så här? Själf hade han aldrig
haft occasion att iakttaga den annat
än i Ferkens gränd. Men i bakfickan
på hans ljusgröna skörtrock låg ett
papper, hopvikt i tresnibb, och på det
papperet hade han redan för tre
veckor sedan präntat med rundstil:
Ack, alltför täcka tid, som sinnet så
förtjusar
med väna blomsters prakt och yra
källors språng —
”Si opp han, innan han är i
Blåkulla!" skrek med ens en grof röst.
"Och hon med, lilla blomstret!’
I den grofva rösten låg inte bara
förargelse, utan också en viss
förskräckelse. Herr Carl-Richard
hoppade ofrivilligt åt sidan, och det var
tur för honom, ty annars hade ett
skäligen tungt kärrhjul gått öfver hans
fötter.
Mjölksurran fortsatte i fullt galopp
mot Norrtullsvägen. AÄnda till dess
kärran vek om hörnet vid grindarna
kunde herr Carl-Richard höra, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
