Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT INTRESSANT RESEMINNE 23
intellektuella hjälpmedel, öfverflytta
affärslifvets taktik och strategi på
litteraturens område — frasknepen buro
vittnesbörd mot sina egna
upphofsmän och fällde dem. Deras styrka
var mera placerad i sätet och den
tillfälliga maktställningen än i hufvudet
som var tomt och svagt och satt löst
samt föll lätteligen, när den verkliga
tankeströmmen brusade fram. Ty hur
omdömeslös publiken än må vara, i
längden låter den icke bedraga sig
och det kan då hända, att kritikens
»stormän» få umgälla sina synder
bittrare än de förtjänat. Det fick
Hammarsköld erfara. De svamlande
figuranterna betyda, litterärt sedt, icke
mycket : de äro som slagget kring den
ädla metallen. De höra till, och ingen
tid tyckes helt kunna undgå dem.
Deras röst är hundskallet, men som
kulturexponenter äro de dumbar,
hvilka sakna såväl tal- som
hörselförmåga.
Jag har här i förbigående velat
framhålla detta lilla drag, emedan
Tegnér i de bref, hvari han afhandlar
den tillämnade resan, vidrör denna
fråga, hvilken ju icke saknar sitt
aktuella intresse, ehuru analogierna
ligga i så öppen dag, att de icke tarfva
något vidare påpekande.
Tegnérs hälsa hade som sagdt
länge varit vacklande och han synes
ej ha gjort sig några öfverdrifna
förespeglingar med afseende på den
påtänkta Karlsbadervistelsen. Han
kände sig plågad af
»h&morroidalkänningar, flusser och reumatismer, som
komma och gå». Men sämst stod det
till med hans lynne, som var
»retligt, förstämdt och nedslaget». Ärdet
skymningen till den inbrytande
natten, frågar han sig, »så ske Guds vilja :
ich habe gelebt und gedichtet väl i
en lägre skala men dock efter förmåga
och med ärligt sinne». På hälsa och
glädje hoppades han icke längre men
väl att »framgent och till slutet kunna
bibehålla den sinnesstyrka, som i vår
optimistiska värld så ofta måste
vikariera för försynen, är bättre sinnens
teodicé och i det hela jämnar allas
öden». Det kunde efter hans mening
icke bli fråga om en grundlig
förbättring, »på sin höjd endast en
Galgenfrist». Men, tillägger han
blygsamt, »om min lilla personlighet några
månader förr eller senare återgår dit,
där den kom ifrån, med eller utan
medvetande, för att drunkna i det stora
källsprånget eller flyta omkring som
bläddra och ännu någon tid återspegla
skyn och ett främmande ljus — detta
synes mig mer och mer likgiltigt». Så
tragiska lifsstämningar kunna endast
röra sig inom den, som gjort upp
räkningen med lifvet och är beredd att
gå in i det okända — han må sen i
öfrigt vara aldrig så fästad vid lifvet
och känna längtan därtill.
1832 vid midsommartiden var
sjukdomen särskildt svårartad. Själf var
han öfvertygad, att han icke hade långt
igen att lefva. Han gör ett öfverslag
af sin affärsställning — skulderna
uppgingo till 10,000 rdr b:ko — samt
tar löfte af sin svåger Olof Myhrman
att efter hans frånfälle reda upp
affärerna i enlighet med af honom själf
uppgjordt förslag. »Det är,» skrifver
han, »min gamla sjukdom, som jag
haft allt sedan 1822 men som nu
resolverat sig till gallsten. Alla
symptomer äro de samma, men skillnaden
endast den, att då jag förut
tillfrisknade efter en enda attack, så hade jag
denna gång under två månaders tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
