Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 SIGGE ALMÉEN
samman öÖöfver hufvudet som en
bränning kring en badande, fyllande
hjärnan med sus och yrsel. Flaggor och
vimplar, som hängde från utspända
streck, ströko en med flikarna i
ansiktet. Brokiga kläden med fransar
svämmade ned öfver väggarna från
fönsterbräden och altaner. Men på
alla balkonger stodo sköna och
förnäma damer i hvita spetsklänningar
eller svarta spetsklänningar med slöjor
öfver håret och fläktade sig med sina
fläktor, så alla ringarna blixtrade och
ärmarna flöto tillbaka öfver de runda
handlederna. Och de konverserade
och logo sinsemellan och låtsade, som
om de hvarken hörde eller. sågo
vimlet på gatan. Så förnäma voro de.
Men där nere i kullerstenarna, med
stadiga steg, så dammet yr, kommer
tåget tågande. Karabinjärerna först med
sablar och frackar c”h trekanthattar.
Sedan musiken med trummor och horn.
Så kommittén. Och så föreningar, en
mängd med fanor och mera musik.
Hvilken trängsel och hvilket skriande!
Solfjädrar med Garibaldis porträtt för
en lira! Kråsnålar af silfver med
Garibaldis hufvud för tre soldi! Sorbet!
Sorbet! Och den berömda romanen
”De tusendes tåg” för femti
centesimi!
"De tusendes tåg”, där hade han
varit med, gamle fattige, missaktade
apotekare Solari, som nu marscherade
främst i processionen med sindacon till
vänster och alla medaljerna dinglande
på bröstet under det gråa skägget. Och
pojkarna ropade: en, som var med!
Lefve Solari. Hurra!
Å, hvilken dag! Hvilken dag!
När så sindacon hållit sitt långa tal
och föreningarna defilerade förbi
statyn med sina fanor och kransar, kom
en liten parfvel och frågade: ” Herr
Solari, är det sant, att ni har en kula
i benet?” Och sedan: ”Gjorde det
mycket ondt?” Då svarade han: ” Min
pys, om du finge lida för din mor skulle
du knappast känna det. Nåväl: Italien
är vår moder.” -— Och folk, som stod
omkring, hörde det.
Fru Teresa väntade på trottoaren i
sällskap med fru majorskan och några
till af det blifvande middagssällskapet.
”Nå, kära sindaco, sade majorskan,
”det har gått lyckligt. Min man var lite
orolig. Han hade så stränga order
från regeringen.’”
”Ja,” svarade sindacon, och han
hade en kronisk vältalighets breda,
afrundade tonfall, ”ja, regeringen har
ju en grannlaga ställning en sådan dag.
Jag tillät mig nyss uttala, att
Garibaldifesten firas med en fullkomlig
enhällighet öfver hela landet. Jag kunde hafva
sagt: en komprometterande
enhällighet. När regering och konungahus
frambära sin hyllning åt befriarens
minne, löpa de fara att mötas af ett
obehagligt medhåll från republikaner och
socialister. Tack vare ett par
arresteringar i morse har emellertid allt
förlupit lugnt. Egentligen är det endast
en af uppviglarna, som ännu går lös.”
Solari hörde i sin hänförelse
ingenting. Hvilken dag! mumlade han gång
på gång, och med en plötslig vekhet
vände han sig till sin hustru och sade :
”Han lefver i alla fall, vår gamle
general, fast han ligger i grafven U”
Men fru Teresa hade snört sig för
hårdt och var vid ilsket humör. ”Min
vän, ”” sade hon, ”nu har jag haft
Garibaldi till middag och kväll i trettio år.
En sådan festdag som denna, när man
skulle ha litet roligt med musik och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
