Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
PETER NORDEN
kom tyvärr först: det var
färden med Thulelinjens nya |
»Saga» från Göteborg till l
Harwich. Så skall en resa :
vara, och så skall en båt vara.
Återresan gjorde jag af olika
skäl med Wilsonlinjens
»Calypso» från Hull till
Göteborg, och låt mig endast
ljudeligt — vittna — fastän
hafvet var i sitt blidaste lynne
— att så skall en båt icke
vara. — Det var för resten
bland annat just detta jag
ville utröna. Det sägs —
men det sägs så mycket. Nu
vet jag af egen erfarenhet, hvilka däck
emigranterna trampa, när den svenska
kusten sjunker i det förflutna bakom dem.
Och så fick jag upplefva denna
infärd från Vinga till Göteborg.
Naturligtvis var båten full med
svenskamerikaner som skulle hem och fira
midsommar. Och här steg nu ur
Gioungagapet, som uppslukat de mellanliggande
åren — många eller färre — den gamla
drömmen plötsligt verklig och obetviflig
i förmiddagens strålande ljus. Knappt hade
Den fullständiga upplefvelsen [
Häxkitteln.
Skagens udde utplånats borta i
kölvattensgatan, förrän den första blåa aningen af
det första runda Bohusskäret klingade till
vid spejranden. Blott en tunn, opalaktig
slöja, likt den tunna löftesrika
aftonvardsröken i skogsbrynet från hemmets egen
skorsten. Men det var nog. Skräddaren
från Chicago — han såg lungsiktig ut —
och den guldplomberade från Alaska —
hittills den ende svensk-amerikan jag råkat,
som ohöljdt slagit sig för sin plänbok —
jungfru-fröken från många städer därute
och farmarhustrun från ingen:
En bild från Chicago.
TE5
En åkertäppa i hjärtat af svensk-bygden, Minnesota.
alla strålade de från detta
ögonblick blott åt ett båll: Hemåt!
Och sedan gick det fort,
som när den otroliga Hygfågelns
lilla prick växer och växer och,
innan man hämtat sig från sin
andlöshet, öfverskuggar en med
sin dånande profetia. Den
bolliga slöjan blef rundt, hårdt,
rödt berg. Skären blefvo fler
och nya. Den friskaste och
manligaste af alla jordens
skärgårdar kransade sig med hvita
skumguirlander, - och skären
kröpo bakom hvarandra och
tittade ut på andra sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
