Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGCMANSHUS
och fjärde led. Och det måste betyda,
att vi ha rätt ägna oss åt verket att
göra det lika hett som i helvetet
(hvilket sorgligt nog aldrig skall lyckas)
åt alla damer och herrar af släkten
Troil åtminstone under ett
århundrade framåt. Sedan kan man ju låta
det vara kvitteradt.
Om jag besvärar dig med
åtskilliga upprepningar, så får du ju hoppa
öfver dem. Men jag skulle
naturligtvis helst se att du läste. Därför vill
jag 1 dag särskildt påminna om
Dorotea. Jag minns ju henne också bäst
— isynnerhet veckorna innan hon
dog. Att få sluta lifvet aderton år
gammal som hon är tillräckligt
ohyggligt för att sätta ett märke för
alltid hos dem som sågo henne. Om
du frågar faster Regina, skall du få
höra det vara fullt bevisadt att
brukspatronen narrade i Dorotea ett pulver,
som innehöll sömnmedel. De andra
tjänarna kunde berätta det. Men
hvem är domare, när ingen förmår att
uppträda som åklagare!
Ja, det var som sagdt endast min
mening att friska upp ditt minne litet,
och jag hoppas du inte blir stött af
välmeningen. Vi ha ju kommit
öfverens om fri talan gentemot hvarann.
Och således kan du vara lugn för
att jag ej tog illa upp, att du predikade
litet om mina skyldigheter gentemot
doktor Corvin. Jag förstår mycket väl
hur du ser saken, men jag för min
del tycker ej om att ta den så
högtidligt. Corvin är rik, och han har
hittills aldrig gett bort ett öre annat än af
öfverflödet, det öfversta skummet af
öfverflödet kunna vi till och med säga.
Du bör dock medge, att det är den
simplaste skyldighet för enhvar som
155
icke är en fähund i den allra yttersta
grad. :
Det intresse han visat mig har för
öfrigt roat honom säkert mera än det
roat mig. Han skulle ej det ringaste
brytt sig om mig ifall jag varit en
idiot. Men nu har jag i stället visat
mig som en utmärkt försökskanin, och
därför har han hållit mig fast och
gjort experiment som skänkt honom
en del nöjen. Han lånar mig inte sina
böcker blott för att glädja mig utan
också för att pumpa mig på hvad jag
tänkt under läsningen. Och dess mer
jag tänkt, och isynnerhet om jag hittat
på några ovanliga tankar, dess mer
belåten blir han. Om han också icke
tror att jag är helt och hållet hans
skapelse, så tviflar jag ej på att han
tycker sig besitta ungefär halfparten.
Du skall hälsa faster och tacka för
den erbjudna sommarfriden. Men
hade jag någon tanke på att återvända
till födelsebygden, så skulle det ske
för att söka strid. Du behöfver
emellertid ej grufva dig på förhand. Jag
lefver väl knappt så länge att jag
hinner språka med folket i Lagmanshus.
Men jag vet ju att andra skola göra
det.
Du kan vara lugn för att jag icke
anser mig ha något otaladt med faster,
som jag anser vara den beskedligaste
person under solen. Jag kommer
aldrig att få ihop en sådan sjö af
tacksamhet, som den du simmar omkring
i, men det lilla jag förmår i den vägen
skall ändå faster Regina få. Hon tycks
ju ha varit rätt hygglig mot dig. Jag
hoppas blott du icke stupar på
uppgiften att en dag lösa ut Magda.
Till henne har jag, som du ser,
skrifvit särskildt. Och ingenting sagt
för att varna henne för brukspatron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
