Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
är lika vänlig för det, och ingenting
har emot att jag emellanåt kommer
där i huset.
Numera är jag ju också så pass fin
om fötterna att mjuka mattor inte ta
skada af mina steg. Hvad kläderna
beträffar är det just ingenting som nu
för tiden skiljer mig från hvilken
öfverhetsperson som helst — ifall han
ej uppträder i uniform. Skräddarna
lyckas ju år efter år allt bättre i att
införa jämlikheten. Friheten och
broderskapet ha som bekant andra
sträfvat mera med, men samma framgång
som ofvannämnda kår ha de dock icke
vunnit.
Hvad är mera att berätta om herr
och fru Corvin? Att de äro barnlösa,
hvilket bör vara roligt och bekväml
för den senare. De ha ett mycket
vackert hem och böcker utan ända. Ifall
det lyckades att läsa sig mätt skulle
det kunna ske där. Fru Corvin har
dock ej ens börjat försöket.
Nu har jag endast gjort som du
bad mig — berättat. Orkar du läsa
igenom alla sidorna blir jag högeligen
smickrad. Med stor förväntan
motser jag bevisen på att du är artist,
och med löfte att skicka dig något som
gengåfva afslutas härmed dessa rader
från
Din kusin Gabriel.
VII.
Magda Geldern till Gabriel Ramsell.
Bäste kusin!
Tusen tack för ditt snälla och
roliga och intressanta bref! Det var
verkligen förfärligt vänligt af dig att
HILMA SÖDERBERG
skrifva så långt och utförligt till mig,
och jag säger detsamma som du att
det inte får bli sista gången.
Allt hvad du skref om blef så
lefvande för mig. Men hör du, det fanns
nog också några försmädligheter i ditt
bref; jag märkte dem nog må du tro,
isynnerhet det där om brukspatron.
Jag vill därför bara säga dig att det
är ingen som helst fara med mitt lilla
sunda förstånd. Jag vet väl hvem jag
är — ett stackars fosterbarn utan
allting. Dessutom kan du ju begripa att
jag i hans ögon är bara en barnunge,
han är ju öfver trettio år, tittar knappt
åt mig för resten.
Men om jag också vore aldrig det,
rik och förnäm och allt möjligt, så
skulle jag inte vilja ha honom. Han
är i hög grad materialistisk af sig.
Det tycka också hans systrar, Monika
isynnerhet. Han går visst bara upp i
sina affärer, och jag tror inte han har
en aning om hvad poesi är. Så inte
har jag utkorat honom till något slags
ideal, det kan jag försäkra dig. Då
skulle jag mycket hellre, ifall jag låge
åt det hållet, svärma för pastorn, ty
han är en ovanligt beläst man, fast
han ej har så väl reda på den nyaste
litteraturen. Den känner jag nästan
bättre, emedan flickorna Troil köpa så
många böcker.
Jag hisnade nästan, när jag läste
om att du var bekant med den intres
sante skalden. Det är ju mer än
storslaget att du kan göra sådana
bekantskaper; hvad lifvet ändå är underligt!
Inte kunde du drömma om att få
komma tillsammans med sådana
personligheter på den tiden du gick hemma
här. Jag tänker ibland att kanske inte
heller jag skall gå här jämt utan få se
litet af världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
