Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF FRÖDING
Ett stackars rådjurs bjärtblod Hade flutit
sen mina bundar sprungit bytet fatt
mitt första mästerskott jag bade skjutit
min själ var lustig och mitt bjärta gladt.
Det sjöd i blodet och den ädla saften
jag kände spritta i bvarenda nerv, ’
inom mig kände jag den bårda kraften,
som för till bragder — eller till fördärf.
— I jorden väga snart kastanjens grenar
— bhon stänger långsamt sitt smaragdpalats
och döljer så, jag vet att så hon menar,
min första usta glädjes skådeplats.
&
Där står en gudabild till hälften gömd,
ty parken flätar grönt omkring de pvite,
det är en öfvergifven och förglömd,
förvittrad, sönderslagen Afrodite.
du ensliga, du öfvergifna dild,
jag bär en motbild med de samma dragen
i hjärtats park, som länge vugit vild,
och äfven den är glömd och sönderslagen!
Dock var den fordom stolt och skön som du,
tills jag en dag slog sönder den förbittradt.
Dess bärliga gestalt är bärjad nu,
dess rena anlete är nu förvittradt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
