Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11,000 LITER BITTERVATTEN
»Bittervatten med,» skrattade jag.
— »11,000 liter!»
»Det skall till ha en god mage tåla
så mycket lösande i sig utan att
krevera,» sade kaptenen med ett
småleende, »nå ’Kolga’ går jag i god för,
hon har tålt mer än så, minns ni de
där 20 damejeannerna svafvelsyra,
som sprungo läck utanför Skagens
udde, jojomensan l»
Han gäspade.
»Jag tror jag går ned och lutar mig
ett slag, håll ett par streck mera
östligt.» — — — Hans steg dogo bort
nedför trappan till dräck.
»Styrman!» hörde jag nu en röst
från fördäck. Jag steg fram och tittade
ned ! |
»Styrman, kocken ligger för döden
och ä så sjuk så, förgiftad, tro vi.»
Jag gaf rorgängaren några order
och skyndade ner.
Kommen på däck varseblev jag
strax kocken, som, liggande på några
plankor, rullade fram och åter,
tydligen i svåra plågor!
En del af besättningen stodo
rådvilla rundt omkring.
»Han har väl drucki någe otjänligt,»
framkastade en af matroserna, detta
antagande förvånade oss ej, ty kocken
var känd, som en flitig exprimentör
på buteljer af obekant innehåll.
»Ja drack å en butelj, som ja knöck
i ”rummet’ innan vi gick,» tjöt kocken
Jag brast ut i skratt!
»Jo du ä’ fin kock, du har ju druckit
nära en liter bittervatten — känner du
ej något?»
Kocken afbröt mig med ett hemskt
vrål och försvann ur kretsen, han hade
tydligen »känt något».
205
Ännu skrattande gaf jag mig åter
upp på min post.
Det gick några timmar, natten hade
fallit på, våra lantärnor brunno klart,
och stjärnorna tindrade.
En frisk västlig »körare» kom
»Kolga» att rulla något mer än vanligt,
men det betydde ingenting. Det blef
kyligt och jag drog mig in i styrhytten,
där var lugnt och varmt, rvurgängaren
sneglade på mig med ett öga och gaf
hjulet en törn.
Ur mörkret hördes ej annat än
vindens sus i barduner och stag och det
lugna jämna bruset af vågorna då de
veko för fartygets stäf.
Nu flög dörren upp och en iskall
luftström sköt in i hytten. »Stäng
dörren,» röt jag. »Hm, min mössa — —
—» rösten lät otydlig för blåstens
skull, en hand fattade om laset och en
matros steg in smällande dörren igen
efter sig — — — »Hon flög af just
som jag öppna. — Jo, styrman, de
läcker från lastrummet och i
pannrummet står de en half fot.»
»Hva för slag,» skrek jag och
störtade ned följd af budbäraren.
Nere i pannrummet höllo eldarna
på att suga upp vattnet, eller hvad
det nu var, med handsprutor.
»Kolga» rullade betydligt och
mellan maskinens dunkande hörde vi ett
tydligt rammel af glas. Det måtte
komma från lastrummet?
Jag böjde mig ned, doppade handen
och tog åt munnen, tvi attsingen det
var bittervatten.
Lådorna måtte ha blifvit illa
stufvade, guskelof att jag ej haft
lastningen om hand.
»Kolga» var en gammal ångare och
byggd så, att »rummen» voro
otill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
