Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
maj 1758 till november 1760, bodde
han på hörnet af Heiligegeiststrasse
och Heiligegeistgasse, midt emot den
lilla kyrka, hvaraf dessa gator fått sitt
namn, på den tiden ett gemytrligt hörn.
Den Lessing, som bodde här, hade
emellertid ännu icke skrifvit något
af sina tre dramatiska mästerverk,
men det ena, det första af dem, som
glorifierar Fredrik den store och
sjuåriga kriget, satt honom dock redan
så att säga i blodet. Härifrån gick
han i hufvudkvarter till Breslau, och
när han 1765 återvände, hade han
«Minna von Barnhelm« nästan färdig
med sig. Men detta Lessings fjärde
och sista uppehåll i Berlin, från maj
1765 till april 1767, var icke nyttigt
för honom. Han bodde därunder vid
Köningsgraben, icke långt från
Alexanderplatz och Sedanpanorama, och
just innevarande höst har det hus,
han där bebodde, hvarest han sålunda
fullbordade sin <«<Minna von
Barnhelm«, och där ända tills nu hans
båda enkla rum bevarats i sin
ursprunglighet och tillsammans med en
del andra saker, som anknyta sig till
hans person, bildat det s. k.
Lessingmuséet, jämnats med marken. Ännu
visar man i Behrenstrasse 55 det hus,
på hvars gård i en bakbyggnad — nu
inredt till vin- och bierlokal — detta
hans första mästerverk nitton gånger
å rad under berlinarnes oerhörda jubel
först uppfördes. Men Berlin, Lessings
andliga och därför rätta hemvist, den
stad, som han af alla mest älskade
och hatade, utan hvilken han trodde
sig icke kunna lefva — Berlin var
icke stort nog för att samtidigt kunna
rymma en «Friedrich der grosse« och
en Lessing, äfven om båda voro
medarbetare i samma upplysningsarbete
och för eftervärlden fortlefva i
oskiljaktigt gemenskap. — Lessings
lyck
AND. WESTERGREN
ligaste år voro de båda vid
Heiligegeistgasse. Här mer än någonsin
sprudlade trettioåringens kraft i vackra
utkast och planer, här omgaf honom
också den trognaste vänskap, och i
lustigt sällskap förgingo aftnarna borta
i den Maurerska vinkällaren i
Bräderstrasse, hvilken lokal icke heller längre
existerar. Lessings teater har
förvandlats i en vin- och bierlokal och
hans källare i ett modevaruhus. Sic
transit gloria mundi!
Det Mendelssohnska husets
förnämsta prydnad var en byst af
Lessing, placerad öfver en soffa i
Mendelssohns studerkammare. Under
denna byst satt Mendelssohn, då han
kände sitt slut nalkas, och under den
somnade han också in. Han dog 1786,
och då var Lessing redan borta ur
världen. I <«<Nathan der Weise« har
Lessing rest en oförgänglig ärestod
åt Mendelssohn, och denne senare
har i helig vrede trotsat och
tillbakaslagit alla lömska angrepp mot Lessings
heder efter dennes död. En oändligt
vacker vänskap är det, som betecknas
af de båda namnen: Lessing,
Mendelsson; och historien därom är ett af de
vackraste bladen i litteraturhistorien.
Det Mendelssohnska huset har
mycket att berätta. Mendelssohn var
den förste i Berlin, som mera
regelbundet höll litterära salonger. Dessa
salonger voro att börja med ett slags
filosofiska symposier, anförda af
Mendelssohn själf. Det var icke mycket,
han därvid sade. De unga fingo själfva
diskutera. Endast när någon vågade
något mera djärft påstående eller
tviflande uttalade en förmodan, var
Mendelssohn till hands att hjälpa och
ge nya synpunkter. Det gick för öfrigt
mycket enkelt till vid dessa tillfällen.
Den förplägnad, som bjöds, var mandel
och russin, och till sist en enkel supé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
