Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VETENSKAPEN VILL GENOMTRÄNGA JORDEN
. il punto
All qual si traggon d’ogni parte i pesi
L Inferno, canto XXXIV-.)
Först är man frestad att svara, att
»kroppen skulle stanna vid jordens
medelpunkt, därför att dragningskraften
där är starkast>», men man begår
därvid ett dubbelt misstag, ty långtifrån
att där vara starkast, är
dragningskraften där tvärtom svagast, eller ingen
alls, och dessutom hade kroppen, då
den kom till jordens medelpunkt,
ernått precis den hastighet som behöfdes
för att fortsätta till diameterns andra
ända, till våra antipoder. Teoretiskt
taget, skulle kroppen, ohindrad, sedan
återkomma till centrum och så uppstiga
till utgångspunkten samt fortsätta på
detta sätt i en hel serie af färder. Det
blefve ett nytt slags pendel.
Hur lång tid skulle det taga, detta
fall genom afgrunden? Denna resa
tvärt igenom jorden, tur och retur,
skulle räcka i 84 minuter, 1 timme och
24 minuter, det vill säga 21 minuter för
att uppnå centrum, 21 minuter för att
komma till antipoderna och ytterligare
42 minuter för att återvända till
utgångspunkten.
Tyngdlagens wunderverk. Vår
långväga resande skulle anlända till
brunnens midt med en hastighet af 9,546
m. i sekunden. Men långt ifrån att
stanna och förbli fastnaglad där
liksom Lucifer, skulle han på grund
af den uppnådda farten fortsätta ända
till antipoderna. Hunnen till tubens
andra mynning skulle den mänskliga
projektilen stanna och till följd af
tyngdlagen falla tillbaka mot centrum, dit
han åter skulle komma med samma
hastighet af 9,546 m., därpå åter närma
sig oss och så fara tillbaka till
antipoderna. Utan uppehåll skulle den arma
kroppen sålunda slungas fram och
till
303
baka i oändlighet. Om vi tänka oss hålet
borradt från den ena polen till den
andra, skulle kroppen fara i rak linje
längs med jordaxeln från nordpolen till
sydpolen eller tvärtom. Tänka vi oss
däremot brunnen borrad vid hvilken som
helst breddgrad i Europa, Amerika eller
Afrika, måste inverkan af jordens
rotation och af centrifugalkraften tagas i
beräkning. En punkt på jordens yta
genomlöper från väster till öster 465 m. i
sekunden vid ekvatorn, men endast 305
m. vid Paris’ breddgrad. Eftersom
centrifugalkraften är större ju längre bort
man är från jordens axel, så förflyttas
ett föremål på jordytan med något större
hastighet mot öster än en sten på
bottnen af en brunn. Och som denna större
hastighet icke kan tillintetgöras, så följer
en blykula, som man låtit falla i en brunn,
icke en fullkomligt lodrät linje, utan
afviker något mot öster. Denna
afvikning är vid ekvatorn 33 cm. på 100
meters fallhöjd. Om det bottenlösa
hålet borrades vid ekvatorn, måste det
alltså göras mycket bredt eller krokigt,
ty det föremål som kastades ned genom
det, skulle passera 436 km. öster om
jordens medelpunkt.
Om brunnens ena mynning vore
belägen på någon af Sydamerikas
högslätter på t. ex 2,000 meters höjd, och’
om den andra ändan nådde jordytan i
jämnhöjd med hafvet, skulle den person,
som i Amerika böjt sig ut öfver kanten
och fallit ned i afgrunden, anlända till
andra sidan af jordklotet med ännu
märkbar hastighet, och åskådarna finge
se denna egendomliga projektil
uppkastad i luften till en höjd af 2,000 m.
och sedan falla ned, men icke i
brunnen utan på sidan om den. Under
antagande af att hålets båda mynningar
låge i nivå med hafvet, skulle man
kunna räcka handen till den
ankommande, ty i detta ögonblick vore farten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
