- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
353

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60.0

Qo C I.p N = ’; 2 1.!’ .- C

N’

N’ s 000

PÅMINNELSEN.

ar ARTUR MÖLLER.

e hade hunnit till bron, och

4 hon stannade.

A Nu få vi allt vända.’
”Vanda — där det vackra borlar’”
Hans röst lät mer tviflande än
be
sviken. Han gjorde en gest mot
perspektivet framför dem. En hvit väg
mellan snötyngda grenar, på hvilka
iskristaller glimmade i luxlampornas
ljusglorior. De glesa, men oaflåtligt
segnande flingorna slätade snabbt och
ljudlöst öfver alla fotspår, så att den hvita
mattan låg jungfrulig, osudlad af
mänskofötter, framför dem.

Och åt motsatta hållet den
moddiga storstadsgatan med lerbruna
hjulspår och vulgära mänskobylten.

”"Nåväl, ” sade hon. ”Vi kan ju
gå en bit framåt. Min man har
troligtvis ännu inte kommit hem från
Zoologiska sällskapet.”

”TJaså, har de sammanträde nu
igen,”” kastade han fram medan de
gingo öfver bron.

Där var någonting i tonen, som
berörde henne obehagligt och kom henne
att vända på hufvudet.

”Ja, det var ju inte längre än sedan
i förra veckan,” förklarade han sina
ord.

”Ni misstar er.
giska föreningen,
afton. ”

23, — 1911.



Då var det
Biolosom hade
klubb
Han skrattade lätt till åt det
tillrättavisande i hennes tonfall.

”Säg mig, tror ni verkligen på alla
de där klubbaftnarna?”

Hennes ögon mötte hans gäckande
blick i skenet från en lykta.

”Hvad menar ni?”

”Nja,” återtog han, utan att
hennes kalla och stränga ögonsvar på
minsta sätt rubbade hans fattning, ”bland
grosshandlare heter det ju att gå på
bolagsstämma, när man har något
galanteri för sig, vi skylla på repitition
och bland vetenskapsmän heter idolen
något sådant som Biologiska
föreningen!”

Nu var det hon, som skrattade till,
lugnt och öfverlägset.

”"Nej, vet ni, för Uno inte bara
heter den så, den är det också! Hans
enda idol är hans vetenskap.”

Hennes följeslagare drog på
axlarna.

”Tant pis! Tycker ni det är
roligare att bli åsidosatt för en skalbagge
än för en mänsklig rival.”

En plötslig förbittring hade slagit
fram i hans röst. Hon betraktade
honom och log tankfullt.

”"Ack vet ni, vi ha nu snart varit
gifta i fem år, och då kan jag ju inte
begära — o-i!”

Hon utstötte ett litet skri —hen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free