Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
mare det värdefulla och
lifsförädlande, det för hvars skull människor
ha gått i döden. — Om du icke själf
får fatt i, där du nu är, en liten
broschyr om Giordano Bruno, så skall
jag skicka dig den. Mig har den gripit
gränslöst och jag har gråtit öfver mig
själf — hvilken liten stackare är jag
inte! Aldrig skall jag kunna utföra
ett stordåd, göra något till hela
mänsklighetens nytta. Jag är så förtviflad
ibland och önskar att jag åtminstone
böorde bli sjuksköterska. Men så vet
jag ju att på den banan få de så
många de behöfva — jag skulle bara
gå 1i vägen.
Det har jag dock bestämt mig för,
att när jag nu blir myndig skall det
bli annat af! Jag kunde till exempel
bosätta mig i en storstad och
grundlägga något hem för olyckliga. På
det sättet eller något liknande vill jag
verka äfven om jag gifter mig.
Jag vill aldrig binda mig till att
endast lefva för en man — jag må
älska honom hur högt som helst —
och endast göra nytta inom mitt eget
hem. O, jag måste räcka till mer än
det! Fast jag känner ju så väl redan nu
att en man, den som jag skall älska,
kommer att betyda oändligt mycket för
mig. Snart sagdt allt annat skall
försvinna inför honom — jag tycker att
jag skulle vilja offra honom mitt lif.
Men hvar finna den mannen,
Magda!
Rik eller fattig, gammal eller ung,
ful eller vacker — allt det är
be
tydelselöst. Men han måste vara
helgjuten, intensivt lefva för ett mål.
Hans känslor få inte vara som ljum
mjölk. Han skall kunna hata och
kunna älska. Jag ser honom så
tydligt.
HILMA SÖDERBERG
Så som jag tror på min goda
stjärna, inbillar jag mig naturligtvis
också, att jag en dag skall möta just
den mannen!
Nej, det är orätt af mig att fordra
imtresse för den som jag svärmar för.
Jag borde väl i stället tala en smula
om — pastor Henricus! I söndags
hade Abraham och jag sällskap med
honom hem från kyrkan, och han
kunde förstås ej låta bli att tala om
dig.
Du må tro att han inte är glad
öfver din resa. Han var säker om att
du kommit ut ibland fritänkare. Paul
Corvin ville han ej tala om, en
erotiker och bespottare. Jag kunde ju
inte mycket säga till försvar, och
doktor Corvin har man så litet reda på.
Men jag har dock hört af
stockholmsbekanta, att familjen Corvin anses för
att vara något alldeles utomordentligt,
att de äro mycket hjälpsamma, och
att doktorn har en förtjusande fru.
— För öfrigt kommer jag allt bättre
underfund med hur svårt det är att
tala med präster.
Med Paul Corvin skulle jag
däremot ej ha svårt att tala! Oaktadt
han i mina ögon är för litet
allvarlig. Hans kärleksdikter äro ju ibland
hänförande, men ibland visa de också
att han är gränslöst ytlig, fäster sig
vid sådant som alls icke är det
väsentliga. Men han måtte ha känt bra
många kvinnor — i alla världens
länder, tror jag.
Jag antager att du kommer att
träffa honom snart, ty jag såg i går
i tidningen att han var hemkommen
från en utländsk resa.
Resor ja. I dag har jag setat öfver
kartan och räknat ut hur jag skall
fara, då jag blir myndig. Det skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
