Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
positor — lät recipienterna eller de s. k.
»beani> (gulnäbbarna) — d. v. s. djäknarna
— utkläda sig i smutsiga, lappade och
brokiga dräkter, slokiga hattar, prydda
med åsneöron och horn, och därtill i långa,
helsvarta kåpor eller »>kragar». Därefter
svärtade han deras ansikten och satte två
långa, krokiga betar i munnen på dem
samt tog en väldig träyxa och körde i väg
dem in i en sal — i Uppsala vanligen i
Gustavianum; i Lund oftast i
Biskopsgården — där de ställdes upp i cirkel.
Depositor stod själf midt i ringen och slog då
och då till dem med sin yxa, allt under
det han gycklade med deras underliga
utseende och äfven ordade om ungdomens
mångahanda fel samt framhöll
behöfligheten af bättring häri genom studier.
»Plumpa kvickheter på latin växlade med
plumpa svenska rapp öfver ryggen> —
såsom det står i Weibulls Lundaskildring.
Därefter framställde han en del tokiga
frågor till recipienterna, men svaren blefvo
naturligtvis bara grymtningar, enär
ynglingarna inte på några villkor fingo släppa
de stora svinbetarna, som de höllo i munnen:
Dessa tänder skulle beteckna omåttlighet
och ungdomsutsväfningar och drogos sedan
ut af depositor med en saxliknande tång,
eller också satte han denna om halsen på
offret och klämde till, så att betarna föllo
i golfvet. Åsneöronen lossades därpå till
tecken att djurlikheten kunde försvinna
genom studier; samma procedur upprepades
med hornen — råhetens och obändighetens
symbol — hvarefter de stackars djäknarna
fingo lägga sig ner på golfvet och hyflades
med en väldig, tagghjulad byfvel öfver
mage, rygg och sidor — till ett bevis på
vetenskapens hyfsande inflytande. Ett
ämbar vatten hälldes slutligen öfver hvar
och en af dem, och med en stor trasa
blefvo de tämligen omildt torkade i ansiktet.
Sedan följde en uppmaning till dem att
aflägga både narrkläder och gamla ovanor
och ikläda sig ett nytt lif. Salt ströddes
HELGE KJELLIN
på deras tunga, och vin göts på hufvudet
— som symboler för vishet och glädje
— och så förklarades de för »liberi studiosi>,
men med skyldighet att »gå poenal>, d.
v. 8. att som novitie springa ärenden åt
äldre kamrater och att uppvakta dessa
under en viss tid — vanligen 3—6
månader. Sedan skulle de få upptagas i
respektive nationer.
Hvarje universitet hade sin särskilde,
af konsistorium utnämnde <»depositor»>,
hvilken ägde rätt att af hvar och en af
deponendi uppbära ett visst arfvode. Om
den som 1668 i Lund skötte akten heter
det, att »han gjorde sin sak så väl, att
han af konsistoriet fick försäkran om att
för framtiden varda bibehållen vid sysslan».
I »>museet för nordiska fornsaker» i
Uppsala förvaras nu en fullständig samling af
de gamla depositionsinstrumenten.
Efter depositionen måste de nyblifna
»liberi studiosi> bjuda sina äldre kamrater
på ett större kalas — >»cornutaria» eller
»cornutöla, d. v. s. >de behornades
dryckeslag>. Ett liknande namn — »oxkalaset>
— bade äfven det gille, hvarmed
gymnasisterna affestade sina till universitetet
afgående kamrater. Man var stark i
dryckjom i forna tider, och det är icke
ovanligt att i räkningarna för ett
nationskonvent se en sådan förtäringsuppgift som
denna (för Västm.-Dala nation 1695): »9
fat öl, 2 halfåmar franskt vin jemte
åtskilligt körsbärsvin, rhenskt och muscat»>.
Lifligt måtte det också ha gått till vid
nationsgaskerna. Strängmusikanter,
pukslagare, trummare och skalmejblåsare
bidrogo till den allmänna glädjen, och bland
de äldre studenterna (seniorerna) hade den
ogseden inrotat sig att genast efter en drucken
skål slunga det tömda glaset i väggen.
Vid ett sådant tillfälle krossades t. ex.
»130 ölglas, 10 vinglas, 11 vinremmare
och 7 flaskor> — allt uppfördt under den
stolta utgiftsrubriken »bräckage»>.
Den förutnämnda novitietiden var nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
