Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
slag och vore väl värdt ett bättre öde
än att tjänstgöra som kasern; dess inre
anordningar, äfvensom förbindelserna
mellan tornen och med stadsmuren
förete många egendomligheter och
lämna bättre än någon annanstädes
tillfälle till intressanta studier öfver de
Västgötiska torn.
gamla feodalslottens struktur och
planritning. Det gör, trots de i
ögonfallande restaureringar det undergått, ett
synnerligen mäktigt intryck;
slottsporten, flankerad af tvenne tunga
rundtorn, i förening med den till stadens
inre ledande urgamla stenbron, bildar
en tafla af ganska enastående målerisk
verkan.
Äfven den åldriga katedralen S:t
Nazaire, med anor från år 1096, har
W. LEGRAN
delvis varit befästad och utgör en
annan af Carcassonnes sevärdheter.
Den har naturligtvis äfven den blifvit
restaurerad, men har åtminstone
bibehållit sina högst värdefulla
fönstermålningar från 13-, 14- och
1500talen. Koret har tillkommit på
1300talet och är af en elegant konstruktion,
som täflar med ”la S:t Chapelle” i
Paris. Den romanska portalen från
1100-talet är präktig, med kolonetter
och skulpterade kapitäler, af hvilka
dock tvenne i helt olika stil härrörande
från ett gammalt kloster blifvit ditsatta
under de restaureringar katedralen
undergått i senaste tid. S:t Nazaire
anses vara det renaste uttrycket för
romansk stil öfverförd till gotik.
Hvad själfva befästningarna
beträffar skulle mycket kunna vara att
tillägga och många sägner om de gamla
tornen skulle kunna anföras, men då
jag tänker, att läsaren redan tröttnat
på denna vandring, och en beskrifning
ej kan ge annat än en mycket
ofullständig bild af ett så omfattande
byggnadsverk som Carcassonnes invecklade
försvarsanordningar, torde det vara
bäst att här sätta punkt, i hopp att
läsaren välvilligt ursäktar bristerna i
framställningen, som ej har annan
pretention än att i största korthet påvisa
hvad Carcassonne varit och hvad det
nu är.
Till sist endast några ord om själfva
restaureringarna.
Carcassonne hotades såsom förut
nämnts nästan med total ruin, när på
1840-talet den bekante arkeologen
Cros-Mayrevieille höjde ett
varningsrop, som fann genklang hos den
framstående kännaren af medeltidens
arkitektur, särskildt dess befästningskonst,
arkitekten Violet-le-Duc. Denne tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
