Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
Vår föresats var att vägra oss och
honom detta nöje, för att fortsätta vår
resa, men då budet återkom med
nekande svar om lots fann Amiralen för
godt att låta Gehu afgå från
Stegeborgsviken och sjelf jemte dess suite göra
en lustfart till lands och sjös till Husby.
Således möttes vi från skilda vägar
på sistnämnda ställe, som genom sin
sköna belägenhet samt Ägarens och
AÄgarinnans utmärkt intagande
umgänge gjorde vår dag till en bland de
angenämaste under vår resa.
Middagen var fin, vinet godt, musiken som
på e. m. gjordes förträffelig genom vår
capellmästares talang och M.
Annerstedts röst. — »
Elementerna tycktes vilja försona
sig med det ljufva. Åskan knallade ej
för att förfära — men underhöll endast
en pompeus bas till Mamsell
Annerstedts airer — blixten brann endast för
att fästa kring henne en gloria — och
bulset af regnet hjelpte oss blott att
applaudera henne.
Kring kl. 6 upplöstes den glada
societeten. Erkebiskopen reste till
Gusum, Fältkamereraren och hofsångaren
reste på en bondcehar landvägen till
Degershof för att under resan få
tillfälle att afrita några vackra väer, och
de öfrige gingo till sjös, något
missnöjde med det lugn, som stillat vågen
under deras vistande på Husby, och
hvilket gjorde deras segel nästan
onyttiga. Halfva vägen måste man sålunda
hjälpa sig med åror, men på en gång
blåste upp en vind, som i början
gynnade deras färd, men, snart förändrad
i storm, gjorde resan äfventyrlig. —
att åtminstone få utlotta hvar tionde man och
låta arkebusera dessa. När konungen icke heller
härtill lämnade sitt bifall, förklarade den häftige
befälhafvaren sin ära kränkt samt begärde och
erhöll efter freden sitt afsked.> —
(Hofberg: Blografiskt Lexikon.)
VT STERTE
SVEN LIDMAN
Båten samm ej, men flög öfver
vågen. En del af besättningen förstod
faran och teg, medan den andra i sin
.okunnighet glorierade sig öfver sin
goda tour att så snart få medvind.
Mot Stegeborgs bro måste dock seglen
refvas dels för att båten måtte komma
under bron, dels emedan den för starka
farten fordrade det. —
Skeppet, som under vår visite hos
Generalen begagnat vinden och seglat
genom sundet till Ekön, låg nu en god
halfmil från bron och man beslöt att
ej hissa segel på båten, utan endast
försigtigtvis bruka åran. Hastigt
fördes den af den goda vinden till Ekön,
och man väntade nu endast på lots och
våra landtfarande för att komma längre
ut i sjön. Mot kl. 10 visade sig den
förre på sjön och de sednare på
stranden, och sedan man inhemtat dem alla
hissades segel och under nästan half
storm och half natt seglades 4 mil ut
mellan holmar, öfver hvilka ett
mörker låg, som var mera partiskt än
ofördelaktigt för deras skönhet, hälst
månan tillika skimrade öfver dem och
silfverfärgade sunden, som bredde sig
emellan. -—
Sjögången var starkare än den vi
hittills erfarit. En del af sällskapet
vistades på däck och njöt mera nöje
än olägenhet af den hastiga farten,
under det andra kastades oroligt af och
an på sina sängar. I en lugn vik
stannade man ändtligen och fastsurrade
skeppet vid en stor sten och väntade
på morgonen för att fortsätta coursen
till Baresund.
4 Julii.
Hissades ankare under det
sällskapet ännu sof kl. 4. Journalisten
misströstade mäst om sin mages
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
