- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
575

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BLAND JÖKLAR OCH FJAÄALL

tre härkar borta vid Saiva, vid foten af
det jätteblocklika berget Nammasj, och
vandrar bort till Aktse medan vi
fortsätta åt vårt håll.

Hemkomna hålla vi rådplägning med
Amma som därpå återvänder till Saiva
för att öfvernatta där i en näfverkåta.
Packa om i säckar, bättre att »karka» på
renarna än näfverkontar — sofva vår sista
väntansnatt i bäddad säng, och ro nästa
morgon åter genom deltat till Saiva, där
vi få en stämningsstund i den präktiga
näfverkåtan på den fina gräskullen —
medan renarna beta i björkskogen
bredvid sitter A mma vid sin eld och äter och
måste lugnt få afsluta sin måltid. Så
karkas härkarna med väl afvägda
sidobördor, vi ta våra ryggsäckar, och
karavanen är klar — Amma i spetsen med
snuggap i mun och staf och repet till
renarna i hand, så dessa tre krönta
fjällfurstar i rad, sist vi tre vandrare också i
rad. Det bär in i dalen norr om
Nammasjs branter, mellan Rapaälfven och
norra dalsidans fjällkam. På denna lägre
ås klättrar björkskogen stundom ända upp,
och utför den kasta sig bäckar, stundom
i vackra fall. Bitvis stupa öfverst
vertikala hällar glänsande gråblanka, idel plana
ytor och räta vinklar — därunder en
skarp kant, en ovanligt tydligt markerad
gräng, och rödaktiga brunare skikt nedom
den. Det är öfverskjutningsskållorna som
vräkts upp på de yngre skifferlagren och
begraft dem under sig — en af jordens
första revolutioner, en omvälfning i
jätteformat.

Vägen går vid åsens fot, än genom
de frodigaste björkparker fulla af blomster
— kornell, daldockor, bräckor af olika
arter, glim, lappspira, blåbär och bjortron,
ranunkel, skogskovall, gul viol, svarthö,
klätt och åkerbär, och stormhatt och älgkål
och angelika, alla tre med stora blad men
med blommorna ännu ej utslagna — och
än öfver myr, nästan utan afbrott sumpig,

575

och öfver bäck efter bäck; redan vid första
vadet blir jag våt till knäna och får
bandskorna fulla af vatten — är -ovan och
afundas smått mina kamraters ypperliga
skaft af mjukt, lätt och tätt renskinn,
som gå öfver knäna och nertill bindas
om med skobanden. Men snart är all
ängslan borta, och jag klifver gladeligt i.

Till vänster höra vi älfven brusa och
se den emellanåt, öfver den sträcka sig
Pårtevares och Kåtokkaises lägre ryggar
och öfver och mellan dem ett par af de
högsta Pårteklintarna, Tjäura och Stuor
Järta. Där i sänkan kommer Kåtokjokk
nerforsande bred och strid med ett vackert
fall — så dyker Pellorippe upp,
Klockstapelberget, en spetsig pyramid längst
till höger, där innanför en rak, alldeles
snötäckt kam med en hvass tagg midtpå,
och inom den flera knaggliga toppar. Och
rakt fram i dalen Skuorkas med väldiga
snömassor, särskildt i en stor kittel högt
upp, möjligen Vassjajökeln. Midt i dalen
reser sig Spadneks tvåpuckliga kamel —
vi gå mellan den och älfven, ner till
Vassjajokk, nyfikna om den är möjlig att
vada. Nej, där är vild ström, den
>flöder>, Amma vågar sig ej öfver med
renarna, vi måste vänta till morgonen då
vattnet minskats. Slå läger i en
gräsglänta i björkskogen — tältet tar sig fint
ut där det lyser bland kronorna. De
högsta topparna ta på sig nattmössor af
mjuka, hvita skyar, en stor mörk
molnvägg reser sig framför solen, men en frisk
blåst drar fram och blåser bort den igen.
Inte godt att sofva, blåstens och älfvens
starka musik håller mig vaken, jag går
ut att skåda och lyssna. Renarna ligga
och idissla, Amma ligger i sin sofsäck,
inte ett hårstrå syns af honom — jag gör
ett nytt försök, lyckas, och vaknar efter
tre timmars lätt sömn till en ny soldag.

Den börjar med vad öfver Vassjajokk
som nu är lägre efter nattfrosten i fjällen,
men rätt strid ändå. Jag tar af mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free