Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND JÖKLAR OCH FJÄLL
tvärgatans andra sida reser sig
Skarjatjäkko med ett par småjöklar, och inåt
gatan stiga andra rundade knölar, där
sträcker sig en rätt stor jökeltunga neråt
dalen, längst in står Kopir som en svart
örn med krökt näbb, och midt emot honom
sticka ett par toppar af Alkasfjällen nätt
och jämnt upp. Af Sarjeks spetsar syns
hit ner endast två namnlösa lägre klumpar.
Vid 10-tiden på kvällen afgår vår
expedition upp mot Mikajökeln. Öfver
Matujokk, uppför de branta gräskullarna. Se
nu längre in i Kopir- och
2 EE EE SEE n |
579
lande, grön och hvitstrimmig af snöfyllda
sprickor. — Öfver moränvallarnas
blockmurar — upp på den hårda ytan,
härnere mest fruset lerslam, fläckvis halt af
knottrig is, högre upp hvitare — och där
utgöres själfva synranden af jökelns raka
hvita kant mellan Mikatjåkko och
Sarjektjåkko, hvars två branta spetsar stiga midt
framför 0oss.
Vi dra oss åt höger, stiga ner i den
smala och djupa dalen bredvid jökeln,
mellan brämet och ändmoränen. En
un
Alkadalarna — midt emellan
dem reser sig yttersta flygeln
af Alkatuoddar som kortsidans
fasad på en mäktig döm med
en kupol midt på och höga
branta väggar. Bakom den
ligger en lång grågrön jökeltunga
ända djupt ner i Kopirdalen,
och på andra sidan öppnar sig
Alkavagge djup och trång,
mörk och krokig och mystisk
som en medeltidsgata i en
gammal tyst och aflägsen
drömstad. Det är lockande att
fördjupa sig där i de sofvande
gatorna och prången — har
hopp att få följa lockelsen och
se Alkavares ödekyrka längst
därinne, kapellruinen, där
fordom lappgudstjänster hållits
och som nu måste vara omsusad af en
stark stämning, med minnen i luften och
mellan de:halfrasade väggarna.
Vi vanka öfver gräsmark med fjällviol,
rosenrot, astragalus, daldockor. Midt
framför oss blänker Soltajökeln med två
grenar, den bortre med tydlig
Mefistofelesprofil, och bakom den Kavapakte. Snart
se vi den slingrande Mikajokk med flera
armar och mellan dem ett stort ödsligt
stenfält. Så syns jökelbrämet —
Mikatjåkko sticker upp och därunder breder
sig jökeländan vackert hvälfd, mjukt
fal
Läger nedom Sarjek (Kopir i bakgrunden).
derbart mäktig, mörk stämning.
Jökelkanten består längst ner, vid ingången till
dälden, af gulhvit hård snö, vriden och
tillknycklad som vått gulnadt linne, det
verkar som en jättarnas stortvätt.
Därinnanför reser sig en hög något konkav
brant vägg af is, strimmig af grönt,
svart och hvitt som Kolmårdsmarmor —
en lång kal mur till en gammal tyst och
stängd borg, och dalen är en löpgraf kring
den, full af block, och utanför den står
ändmoränen som en yttre mur. En
dödsdal, kall och mörk — det droppar från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
