Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANNEN SOM FÖRLORADE HUFVUDET
att slå sig för sitt tomma hufvud.
Partiets organ höjde honom till skyarna
för hans utmärkta, stora utredning, ett
standard-tal i logisk glans och dräpande
satir. D:r Palms följande förklaring
— i sitt slag ett mästerstycke af taktik
— tjänade endast att understryka vår
för länge sedan rotade åsikt om denne
borne politikers stora användbarhet.
Motståndarne kunde visserligen icke
dölja sin förvåning öfver det väntade
men uteblifna svaromålet men
begagnade samtidigt tillfället att varsko
meningsfränderna för de öfverraskningar
som denne moderna Catilina säkert
hade i beredskap...
Nästa natt sof Zacharias Palm ett
barns lugna sömn. Han steg upp
uthvilad, stärkt och med en till och med
af det omöjliga tryggad tro på
framtiden. |
Hvarje dag som gick förde honom
närmare denna framtid. Han som förut
pratat ikull folk och system med sitt
goda hufvud och sin aldrig sinande
svada hade alldeles upphört att yttra
sig i någon fråga. Han nickade
menande eller skakade mystiskt på
hufvudet med den höghvälfda
tänkarpannan. Det var allt. Uppmärksamt men
utan en tanke i hjärnan lyssnade han
på hvad meningsfränderna hade att
andraga, och mot sina antagonister satte
han upp en mask af klassisk
känslolöshet, som icke förfelade att göra ett
djupt intryck. Man började likna
honom vid en politikens Moltke — en
stor tigare som gömde alltför mycket
inombords för att mynta ut det i
dagskäbblets tjänst.
Detta att Zacharias Palm mistat
hjärnan gaf honom till slut en sådan
621
säkerhet i alla situationer, att han aldrig
tappade hufvudet inför någon
svårighet. Han löste dem alla med en
hänsynslös och stark dumboms sublima
lugn. Han hoppade öfver eller skar
itu, och så gick han tryggt vidare.
Visserligen kunde det hända, att några
klarseende människor gingo omkring
och skakade på hufvudet öfver saker,
som den uppburne doktorn råkat säga
och att en eller annan förmäten
vågade framslunga: karlen är stockdum,
så sant jag lefver. Men det betydde
ingenting. Allmänna opinionen visste
hvar den hade Zacharias Palm. Och
det var ju hufvudsaken.
En vacker dag blef han statsråd.
Han hade nu själf upphört att
förvånas, så att han tog det med lugn. Han
fetmade, sof godt om nätterna och
plågades aldrig af några pinande problem.
Ty dem skötte lyckligtvis andra om.
Men en natt vaknade han plötsligt :
och satte sig mekaniskt upp i sängen.
En strimma af den kvicksilfverhvita
morgondagen stack in genom gardinen
och lyste på dr Guillotin, där han stod
i sin peruk och sitt slarfvigt knutna
krås och stödde sig mot bordet.
Under ena armen höll han en
omsorgsfullt tillsluten glasburk.
”Är ni här nu igen?” fräste
statsrådet Palm och kastade en ilsken blick
på burken.
Doktor Guillotin bugade sig lätt.
”TJag har bara kommit för att
återställa er hjärna och tacka så mycket
för lånet.”
”Det besväret hade ni kunnat
bespara er, ” svarade Zacharias Palm och
kväfde en gäspning, ”jag behöfver den
inte mer.’”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
